Väckarklockan

Den gula väckarklocksvalpen fungerar fortfarande. Tio minuter före utsatt tid startar hon och jag går lydigt upp och tar hand om henne. Jag ska ju ändå upp menar jag. Utanför dörren är tuppen ”Tuppen” också igång och gal sin morgonerend i högan sky nerifrån växthuset i mörkret. Men det syns en strimma ljus på himlen. det är väl den ha ser. Ljuset är verkligen tillbaka och det är alldeles underbart och väldigt eftertraktat. Det var sol igår med. En del dag för första gången på så länge att jag inte minns när det hände sist. i och för sig glömmer jag rätt fort så jag får lägga en liten reservation på hur längesedan det verkligen var. Men det känns orimligt längesedan i alla fall. Det var fantastiskt att få njuta av solen igår hur som helst och det enda smolket i den glädjebringaren var den kalla nordvästan om jag an nu känner behov av att gnälla över något. Ute hela dagen som vanligt förstås, hundra från arla morgon till mörkret kom precis som vanligt fast ändå lite av en slappardag när det gällde de egna hundarnas promenader. Inte så mycket träningsinslag och uppskärpt ordning och reda på de tidiga rundorna när solen steg utan bara ett lugnt traskande bland tuvor och dovhjortar. Hundarna sprang som vanligt, glada över den kanske lite oväntade friheten och upptagna med att följa upp allt viktigt som naturens dofter talade om. Den gula vapen börjar sakta bli tonåring och vägar sig allt längre från mina fötter. Spåren efter hjortdjuren lockar och hon är nog beredd att klippa navelsträngen snart. Det är inte jag.

Svarta Min och mamma Vi(jag borde nog sluta kalla henne mamma nu) var med varsitt pass på jobbet på eftermiddagen. De gör inte särskilt mycket alls då mer än att vara med fast trötta och nöjda blir de ändå och Min fick hämta en linjer som störning för en hund och Vi grävde rötter i mossan i granskogen där vi häll till på eftermiddagen. Där jobbades det med linjer och tydlighet i skick och agerande. Tajming och snabba reaktioner och springa rakt även när terrängen uppmanade till omvägar. En kul eftermiddag med duktiga hundar och alert förare där det mesta blev rätt ch en del behövde korrigeras och annat rättas till. En riktigt bra jobbeftermiddag men sedan frös jag och längtade in för nordväst vinden har förmågan att krypa inpå trots varma kläder coh den klart lysande solen. Väl inne blev te och ulltröjor lösningen på det problemet, tillsammans med värmen från kaminen och jag satte mig för att sammanfatta dagen och avsluta pappersarbetet jag påbörjade på bredvid den otroligt vackra tulpanbuketten på morgonen. Den gula valpen gled in vid fötterna såklart för den vanan har vi också kvar. Jag tror den har kommit för att stanna. Sommarens sista läger är under planering och ett unghundsläger till har lagts ut på kurssidan medan det sista lägret i vecka trettioett snart är klart att hamna där med. Fakturor knappades iväg hit och dit och jag hoppas som vanligt att allt blev rätt medan jag konstarter att precis allt går upp i pris och att precis alla höjer sina priser på det jag köper in och jag funderar lite smått på var det ska sluta och var smärtgränsen går för kunden och för mig. Den ekonomiska alltså. Det senaste mailet i ärendet kom från brittiska Ruff & Tumble där jag köper in de praktiska badrockarna. en rejäl prishöjning aviseras från sjätte februari samtidigt som frakt och tullavgiften har gått upp och jag gått ett annat mail från foderleverantören att en y prisökning går in redan nu första februari. Det är så det ser ut nu tänker jag och jag har väl inget annat att göra än att gilla läget eller sluta handla. De gula valpen lyfter och tittar på mig när jag funderar precis som hon visste att jag tänker på ökade foderpriser och blir rädd att hon inte ska få sin högt eftertraktade mat som vanligt. Jag bedyrar såklart att hennes mat är undantagen från besparingsåtgärder och kommer att serveras pris som vanligt.

När jobbet är klart bakar jag småkakor och fyller plåtburken från Emma Bridgewater med hundar på så den är fylld och förberedd till långtidskurserna och deras fikastunder sätter fart nu i februari. Till och med en mörk golden och en svart labrador återfinns på burken vars mönster annars består av allehanda hundar ur olika raser och storlekar. Det doftar gott av nybakat i hels slottet och jag faller för frestelsen att knapra i mig några nygräddade kanter och känner sockerbegäret triggas i samma stund jag tar den första kanten i munnen. Så det blir såklart några kanter till för de passar så oerhört bra till dagens sista mugg citronte.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen