Vad är poängen?
Grådis och några få plusgrader. November i sin linda. Rätt okej ändå fast de ljusa timmarna är få. Jag planerar och räknar om, väljer bort allt som inte behöver dagsljus för att genomföras och flyttar det istället till dygnets mörka timmar. Så jag hinner ut med hundarna så mycket som möjligt medan ljus är. Måndag morgon och förmiddag betyder som regel ”kontorsdags” och så blev det idag med men bara de tidiga morgontimmarna innan ljuset kom. Sedan gäller det att hänga på låset så att säga, öppna dörren mot trädgården och den friska luften så fort det går att se utan ficklampa för att hinna med hundarnas aktiviteter innan arbetsdagen börjar på riktigt. Idag hade jag lite extra tid och var dessutom lite extra effektiv så jag hann med både rejäla promenader i omgångar, sökträning för cockrarna och egentid med yngsta unghunden samt ett kort träningspass med den gule. Det känns viktigt att jag hinner med de egna hundarna ordentligt. Annars faller hela poängen med det egna företagandet och att jobba hemifrån för mig. Ibland är det bra att stanna upp och fundera lite över det, vart man egentligen är på väg och om det man gör i linje med det man vill nå? Annars få man rikta om kompassen lite så man inte missar målet.
Med unghunden gjorde jag tre små övningar. Hon fick se hur jag vittrade in ett litet område i det vissna gräset där jag gömde en liten dummy. Sedan bad jag henne stanna i framkant av det lilla området, backade själv undan en bit och gav henne en söksignal. Efter att ha tagit emot valpen i knät och dummyn i ansiktet preparerade jag området med en ny dummy och så gick vi tillsammans, i koppel, ungefär sådär en femtio meter bort innan jag skickade tillbaka i spåren och gav söksignal i området. Det här var kul sa valpen och letade engagerat och noggrant tills hon fann. Sedan gick vi tillbaka till området igen, jag gömde dummyn på nytt och vi gick samma väg tillbaka igen, i koppel, men nu fortsatte vi i en halvcirkel så jag kunde skicka henne från en ny vinkel tillbaka mot dummyn. Här blev det lite för svårt, avståndet blev för långt, terrängen var knixig från den vinkeln jag valde och valpen kom liksom inte hela vägen fram. Hon verkade i och för sig inte ledsen för det utan sökte tappert men på fel plats, jag ropade tillbaka henne och vi gick närmare och då gick det alldeles utmärkt. Tre apporter blev det, lite för mig att tänka på och tre bra erfarenheter för den unga hunden. Valpen var helnöjd och jag var nöjd men lite eftertänksam när vi gick hemåt igen. Jag borde nog sluta kalla henne för ”valpen” tänker jag, hon blir ju faktiskt åtta månader i nästa vecka och har även storleksmässigt passerat valpklassen för längesedan.
På eftermiddagen var det kurs där vi jobbade med dirigeringar, stoppsignal och tajming bland annat. Roligt och lärorikt. Något jagade av det annalkande mörkret hann vi precis färdigt med de övningar och prövningar jag tänkt innan vi gick tillbaka medan det fortfarande fanns lite ljus kvar. Jag måste komma ihåg att hänga på reflexer på träningsvästen så jag syns på hemvägen för tiden har en sällsynt förmåga att gå väldigt fort när man tränar hund och mörkret kommer fortare än man anar. Att jag aldrig lär mig det..
