Vad vore livet utan mat?

Jag dukar fram datorn, penna och block bland frukostfrallorna och yoghurten och gör dagens kontor redo. Kanske är det denna stunden jag uppskattar allra bäst med att jobba hemifrån. Den tidiga morgonen, mörkret utanför och energin som lyfter mig efter en god natts sömn. Igår kväll såg det annorlunda ut. Håglöst tittade jag på mailet där en kund klagat på att den fått fel storlek på en vara hen beställt i webshoppen, tvättmaskin, min allra bästa hjälpreda som stannat i felläge igen och leran den unga valpen drog med in över köksgolvet när jag glömde stänga grinden. Kände kraften rinna ur mig och tänkte att jag aldrig mer ska driva webshopp eller skaffa fler hundar. Trött stod skrivit i min panna med stora bokstäver. Trött och omöjlig. Nu är det annorlunda igen. Stark och driven tar jag tag i dagen. En bör aldrig underskatt vikten av god sömn. Dagens kurs planeras och jag antecknar en hel sida full i blocket. Det funkar bäst så för mig. Att tänka igenom och skria ner. Det nedskrivna är för min egen del, har jag fått ner det på papper en gång har jag strukturen och upplägget klart för mig. Med utrymme för spontanitet och anpassning för så blir det alltid när en jobbar med hundar och människor. Det går inte att ta för givet att de passar in i min mall för dagen. När planeringen är klar diskar jag hundarnas nio matskålar och funderar över hur i hela världen de kunde bli nio stycken. Olika skålar till varje hund med fast alla är rostfria och i liknande modell. Slottsherren har koll och vet precis viken skål som är vilken hunds och vilken mat som ska serveras i dem. Ibland förbereder jag maten och fyller matskålar vilket orsaker kaos i slottsherrens ordningssinne och en rebellisk attityd hos mig. Lire kaos och variation kan väl ändå aldrig skada tänker jag? Hundarna bryr sig inte såklart. De äter den mat de får. Som regel fast med undantag för någon av dem är mer känslig än en annan och tittar förnärmat på fel foderkulor i fel skål. Fast inte valpen Bra såklart. Hon äter allt med god aptit utan betänkligheter oavsett skål eller fodersort. Eller mängd för den delen.

Men hon är allt lite bekväm min fyra månaders valp. Trots, eller  på grund av, sin i det närmaste hysteriska matlust har hon inte riktigt ro att leta efter maten i gräset när jag sprider ut den där. Maten ska serveras i skål låter hon meddela, så det går fortast möjligt att äta upp den. Gärna ordentligt uppblött med så munnen fylls mjukt och behagligt och maten halkar ner i magen utan dröjsmål. Med tiden lär det väl ändra sig tänker jag. Matintresset kommer nog att sjunka till en mer rimlig nivå. Hoppas jag i alla fall. Just nu är lilla Bra ute i hundavdelningen med några av kompisarna. Stor nog att få vara med en stund. Och så har hon lärt sig hundluckan. Lätt som dans gick det. Hon lärde sig den på ett par dagar och jag undrar om inte det är rekord här i flocken. Det underlättar väldigt i vardagslivet med flocken när alla bemästrar hundluckan. Skönt att veta att ingen blir kvar inne om den blir kissnödig eller ute om det kommer en rejäl regnskur. Bekvämt och praktiskt.