Måndag morgon igen och ljuset är på väg. Mitt mobila kontor plockas fram och datorn ställs på köksön. Måndag morgon betyder bokföringsmorgon och pappersarbete för min del. Hundarna kikar på mig och undrar om vi inte ska går ut istället. Snart lovar jag.
Den svarta långbenta valpen lägger sig tillrätta igen och gnager förstrött på en benknota. Jag ska ta henne en egen sväng lite senare under dagen. Umgås lite och bygga på vår relation tänker jag. Hon är snart fem och en halv månader nu och som sagts tidigare så är hon stor för sin ålder vilket gör att jag lätt glömmer av mig och inte tänker på hur liten hon egentligen är. Kanske ställer jag lite för höga krav på uppförandet eller väntar mig att hon ska klara mer än vad hon gör. Jag märker att jag är lättpåverkad med, vilket inte kom som någon överraskning i och för sig. Jag påverkas alldeles för lätt av vad andra gör och hur andra gör med sin valpar. Trots många års erfarenhet och många valpar i bagaget tar jag intryck av det jag ser som läggs ut om valpträning på nätet eller diskuteras på annat håll och plötsligt finner jag mig själv få lusten att pröva och se om min valp klarar samma saker. Jag svär lite över min egen mottaglighet, visst är det bra med ett öppet sinne och såklart är det bra med ny input och inspiration men för min del är det tyvärr alldeles för lätt att jag tappar bort min egen röda tråd och prövar lite för många vägar samtidigt. Rent förkastligt för en ung valp egentligen och för mig som förare eftersom jag tenderar att vackla i det jag gör och fundera lite väl mycket över träningen med valpen. Sådant som annars brukar komma helt naturligt utan att jag tänker närmare på det. Det finns många sanningar och mycket som är rätt i träningen av en hund men jag kan omöjligt omsätta alla tips och ideer i min egen träning. Därför väljer jag att isolera mig och Mins samvaro en tid framöver, vi ska gå opåverkade in i vår egen bubbla med magkänslan i centrum utan påverkan av bra, trevliga, roliga, och utmanade filmsnuttar från andras träning. Istället ska jag titta på min egen valp i vår verklighet, se vilka beteende hon erbjuder, vilken känsla hon verkar ha och var vi bör lägga fokus för stunden. Just nu är vi en i en fas då hon fortfarande behöver få vara valp, utan krav på uppförande när det gäller apporteringen, brasan behöver brinna lite mer först. Den lite mer seriösa träningen jag tänkte mig senast i förra veckan får vänta lite till. Vi ska leka, knalla efter bollar och söka i högt gräs. För det är det jag upplever att hon behöver just nu. Om ett tag ser det troligen annorlunda ut
Intressanta, och kloka, tankar! Jag kan inte annat än att hålla med dig. Det är lätt att dras med, både när det gäller små som stora hundar, dvs. valp och vuxna, och man tappar sin egen filosofi. Men genom att reflektera kring det och skapa medvetenhet kan man också skapa förändring 🙂 Tycker det är lite befriande att höra att även ”proffsen” har sina mentala dilemman.