Var dag är en gåva och en skimrande möjlighet

Snart vänder det säger slottsherren lite taktlöst och tittar ur genom fönstret. ”Vad då vänder”– undrar jag frågande och tänker osökt på något beteende som behöver tränas bort eller förstärkas hos någon av hundarna. ”Ljuset– fortsätter slottsherren – om några veckor är det midsommar och då vänder det”. Det är ungefär det absolut sista jag vill höra just nu och jag känner majpaniken komma krypande och hur det fryser som is runt hjärtat. Helt ärligt har tanken inte föresvävat mig förrän nu. Almanackan säger visserligen att vi passerat mitten av maj men mitt sinne är kvar i den tidiga våren med precis allt framför mig. Maj rusar alltid och aldrig har jag en enda gång upplevt att maj gått för långsamt. Inte i år heller uppenbarligen. Tiden emellan hägg och syren är så obegripligt snabb och sårbar. Snälla någon bromsa allt en stund, låt mig uppleva, ta in och känna varje andetag fylla mig med vårluft, ljus och energi. Det behövs för under en period nu har jag känt att jag riskerar ta ut mer energi än vad jag samlar på mig.

Jag har samlat lite i växthuset, energi, stoppat händer i varm jord, klätt att ivriga tomatplantor deras små plastkrukor och stoppat ner den i varma jordbäddar och vattnat rikligt. Det ser ut som de små plantorna växt flera centimeter bara på ett par dagar. Måhända beror det på hönsens rika bidrag av gödsel till jordbäddarna under deras vintervistelse i växthuset. Det blir intressant att se. Eventuellt kanske hönorna oh tuppen gödslat så bra att varenda planta bränner. Jag har försökt att blanda jord och gödsel med förnuft men dosering var lite oklar så vi får se vad det bilr. Det står emellan rekordskörd och ingen skörd alls. Jag ska försöka vara måttlig i år. Med plantor. Inte fylla växthuset till bredden utan nöja mig med lite mindre och inte så många annorlunda nyheter. Köra på klassiker och säkra kort som tomat och gurka och olika salladsorter. Lök i mängder på friland. Sedan får det vara bra tänker jag. Med viss reservation för habegäret som dyker upp när jag kliver över tröskeln till plantskolan och ser deras utbud nästa gång. Förresten kanske jag skulle kunna unna mig några extra plantor nu när vi inte ska ha någon valp i sommar?

Svarta Min glider runt inne på golvet runt mig. Hon löper och för att lakrits inte ska komma på alltför tokiga tankar får hon bo inne med oss. Det är inte höglöp än på ett tag än men för säkerhets skull, och för att det är mysigt så. Han vankar lite fram och tillbaka och jag undrar om vad hon vill. Hon säger mig något och jag undrar om behöver ut. Det behöver hon såklart inte för hon var ute alldeles innan hon kom in. Hon svävar vidare över golvet, svänger lätt på svansen, tar ett varv till och tittar på mig igen. Då ser jag den. Smörgåsen jag lagt på skärbrädan på köksön. Den med smör och ost på. Där ligger den och stör och frestar och jag begriper precis vad hon vill med sitt vankande. Nog för att jag lätt faller till föga men inte riktigt så lätt så jag ber den svarta hunden att sluta tigga och gå lägga sig medan jag äter upp ostsmörgåsen utan att dela med mig. Tillsynes hjärtlöst kan tyckas men labradoren hade precis ätit mat själv, utan att dela med sig.

Jag väntar på att solen ska trycka sig fram emellan molnen nu. Ta plats på himlen och skingra molnen och mina trötta tankar. Komma med ljus ny input och energi. Jag ser fram emot att träna mina två unghundar idag. Se dem fortsätta utvecklas och ta ytterligare några steg framåt. Förhoppningsvis. Den gula unghunden håller på att lära sig ”ut” hundraåttiograder bort från mig. Det gick lite trögt i starten men nu har det vänt och som en präktig skolflicka sträcker hon genast upp armen riktigt högt och säger ”jag vet” med hela ansiktet när hon hör mig forma ordet ”ut”. Happy happy! Nu ska jag bara lära henne att vänta in hela mitt kommando med. Lilla Till ska nog få pröva några vattenmarkeringar till, inför kommande vattenprov. Fast det är egentligen ingen brådska med det för det första vattenprovet jag hittat som inte är tre timmar bort är inte förrän i slutet av juli. I övrigt jobbar vi vidare på samarbete, stoppet och en del teckenträning och har kul med det. Så kul vi bara kan.