Vårfeeling och mysterier
Så kom värmen och våren känns plötsligt på riktigt. Citronfjärilen, mitt sista saknade vårtecken följde med den och jag har sett flera stycken idag. Vårkänslorna stärktes nog ytterligare hos många med den höjda temperaturen, särskilt hos fasanerna tror jag. Jag och Flow blev vittne till en fasanparning i slottsträdgården. Tillsynes helt omedvetna om vår närvaro påbörjades parningsakten i det lite högre vissna gräset i trädgården. Precis där Flow och jag skulle träna men vi visade såklart hänsyn till det ivriga försöket till kycklingtillverkning och flyttade oss till en annan plats. Det värmer mitt fågelskötarhjärta att se fasanerna trivas och att vi fortsatt har många av dem i markerna runt slottet. Förhoppningsvis får vi nu också se en föryngring och några framruvade kullar med kycklingar längre fram i vår. Det vore faktiskt helt fantastiskt och värt allt pass det innebär med fåglar.
Det hände något konstigt med de övernattande mössen i foderbingen. När jag skulle ta bingen med mössen med mig ut i skogen tidigt i morse för att släppa ut dem var det fem möss istället för tre på botten och alla fem var ihjälbitna. Hur det har gått till har jag ingen aning om och det lämnar många frågetecken. Om en mus hade levt så hade jag kunnat förstå hur det gått till. Men nu? En stor råtta eller vessla som hoppat ner i tunnan och bitit ihjäl mössen och sedan hoppat ur igen? Eller ett kollektivt självmord? Musproblemet löstes enkelt för mig men visst kändes det lite ledsamt med mössen och ” att sova på saken” fick en lite annan innebörd nu. Ibland är det kanske bra att bestämma sig direkt och inte dra på ut på saker och beslut?
