Vassegoo

Efter ett rejält åskväder nu i eftermiddag bytte vädret riktning. Svalkande vindar kom in. Efteråt fick vi ny luft att andas. Tjugo grader imorgon säger Smhi. Jag kommer kanske rent av att frysa. Man vänjer sig fort. Men det blir bra för hundarna. Hela kvällen har de hängt med oss i slottsträdgården och på baksidan. Övervakat slottsherrens bygge av sommarhönsgård. Viktigt arbete enligt Lyra som vet vad det handlar om ville vakta över hönsgården, hönshuset och slottsherren. Hela stället för sig själv tänkte hon sig nog. Otur henne bara att hon dras med sju syskon som allt ska delas med och ett par tvåbenta flockledare som envist hävdar jämlikhet och till det har nolltolerans för vaktande. Lilla till som totalt saknar erfarenhet av fasaner och tamhöns än så länge fattade inte varför cockerdrottningen var ovanligt sur ikväll. Hon fattade heller inte att det var hönsnät i sektionera som det inte går att springa igenom. Efter tre tappra försök verkade hon ändå förstå att det var lämpligare att gå ut genom dörröppningen. Det är mycket att lära när man är liten och ivrig.

Eller när man är ny på något. Vilket jag tror dagens jordgubbsförsäljare var för jag har inte sett honom  tidigare. Det var ingen risk att man missade att det var en ny föräljare heller. för han ropade högt och tydligt med kraftig brytning:”Jooordgubbar, jooordgubbar, varsegoo, varsegoo att smaka” så ekot slog över parkeringen. Kunderna lyste med sin frånvaro vid hans bord. Förskrämda äldre damer höll blicken mot marken och skyndade förbi till Ica butiken. Jag köpte såklart en ask. Bestämt sedan tidigare. Provsmakade gjorde jag med eftersom han bjöd. På köpet fick jag lite bakgrundsinformation levererad på mycket knackig svenska. Mannen var från Serbien berättade han. Ett dåligt land. Men Sverige var bra tycket han. Han kände igen en bra människa sa han med. Och hans syster bor i Borås. Kan kanske vara bra att veta förmodar jag. Information är väl aldrig fel? Jag skulle vilja säga till honom i all vänskaplighet att svenskar är ett avvaktande folk. Lite inåtvända emellanåt. Att han troligen skrämmer iväg kunderna med sitt mässande och förmodligen skulle tjäna mer på att vara lite lite mer tillbakadragen. Det kan bli för mycket information. Äldre damer på landsbygden har ibland svårt för nytt, särskilt om det sticker ut lite extra. Män på landsbygden med för all del. Och den här jordgubbsäljaren stack ut ordentligt. Han lät som en vattenmelonsförsäljare som trampar runt bland soldyrkare och badlakan på Italienska Rivieran. Försäljningssättet går knappt hem där och definitiv inte här. Men jordgubbarna var goda och han antecknade noga askarna han sålde. Kontant eller swish kunde jag välja och han plitade ner summan och antalet askar i ett kollegieblock han hade på bordet. Jag kunde inte låta bli att fundera på hur mycket pengar han själv får behålla i sista änden, och vad min revisor skulle tyckt om redovisningen i blocket. Men jag sa inget. Om något. Kunde inte riktigt förmå mig. Och vem vet, jag kan ha fel. Hans försäljningstaktik kanske visar sig vara enastående.

Min taktik för att stärka  och utbilda den svarta unghundens arbete i vatten verkar gå hem i alla fall. Som bekant ger övning färdighet. Rätt utförd övning. Lagom får väl vara mottot den här gången med. I mitten på flowkanalen där det blir tillräckligt utmanande för att engagera men inte så utmanande att det känns omöjligt. Där vill vi vara. Så vi fortsätter med nya vatten och nya igångar och försöker hålla oss kvar i flowet. I går körde vi ett par övningar i en damm med tät vass. Med bra resultat. Det är inte så att den unga svarta har problem med vattnet men vi är i en utbildningsfas där jag medvetet försöker bygga alla de delar som sedan ska leda till en trygg och tillförlitlig vattendirigering. Ett steg i tag, med plan och tanke.

 

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Pin It on Pinterest

Scroll to Top