Via diskbaljan
Kvällen sänker sig över slottet och nöjda hundar kurar i bäddarna under trappan medan graderna på termometern utomhus sjunker allt. Inne i valprummet är det tyst och stilla och slottsherren och jag sätter oss tillrätta ed My och valparna i poolen efter att jag tagit vägen via diskbaljan och röjt upp efter middagen. My vilar utsträckt på sidan och valparna sover utspridda runt henne, någon på rygg, någon annan på mammas ben och ytterligare några på varandra. En svag lukt av valpbajs fyller luften i rummet och omger poolen. Det är sådant man får på köpet tänker jag och laddar tvättmaskinen med en ny omgång fällar. Det är så rofyllt i poolen med valparna att vi inte kan sitta där särskilt längre eftersom det finns en överhängande risk att vi båda somnar i värmen tillbakalutade mot de mjuka poolkanterna.
De gula valparna får allt mer mörkt pigment på trampdynorna och runt nosen och på den stora ljusa hanen böjar man ana en springa där höger öga snart kommer öppnas. Om några dagar har de ögon och kan se världen. Så fort ögonen öppnats blir det mer riktiga hundar över dem tycker jag. Nog är de på riktigt nu med men det blir liksom mer live i dem med ögon. Samtidigt kommer de också upp på tassarna och börjar röra sig mer så det är väl det att fler saker sammanfaller i utveckling som gör dem till mer riktiga hundar. Eter det kommer det bara att rassla iväg och rätt var det är kommer de vara åtta veckor och dags att säga hejdå. Jag vet hur det är. Fast det är väl oks så det ska vara tänker jag för inge orkar väl rimligen med en hel kull åtta veckors valpar någon längre tid om man ska vara ärlig. De är verkligen jättesöta men jättejobbiga och efter att ha varit helt underbara drygt i sex komma fem veckor blir de nära på odrägliga sista veckan. Sista veckan är de så fulla av liv och jag så tömd på ork så när flyttdagen väl kommer känner jag inte minsta tvekan. Det är dags. Fast just nu har jag svårt att förstå det när jag tittar på de ljuva små varelserna i poolen. Svårt att tänka att de ens ska kunna bli minsta lilla besvärliga alls faktiskt.
