Vikten av att mota undan Olle…
Lite småregnig och gråmulen himmel rullar in över slottet med tillhörande trädgård. Välbehövligt, livsgivande vatten men jag vill ha sol. Idag jobbar vi vidare med det nya kaninhägnet, lite tomatodling och hundträning. Bruna Mer ska få besök av en ny fästmö med och vi hoppas att tycke skall uppstå. Uppe i Sörmland går den här helgen en av landets största och viktigaste apporteringstävlingar, Apportera för livet, med många deltagare. Själva är vi inte med men vi sponsrar från hemmaplan med hejarop och fina priser till lotterier och tävlingsvinnarna. Förhoppningsvis samlas mängder av pengar in till cancerforskningen som kan hjälpa till att föra forskningen framåt.
Det nya staketet runt kaninhägnet ska sättas upp idag. Den sista delen av det, det vill säga det finmaskiga nätet på insidan och ner mot marken. Det gäller att mota Olle i grind så kaninerna blir kvar på insidan och vildsvin och annat ovälkommet kvar på utsidan. Det blir en inte helt oansenlig mängd meter med nät och många klammer men ska det göras så får det göra ordentligt. När allt står klart och tiden är inne blir det dags för stadgeträning för både retriever och spaniel under kontrollerade former. Det blir ett bra sätt att mota Olle i grind där med. Att kunna ta kontroll över situationen på en avgränsad yta, att kunna planera ett ”kaninmöte” till bästa möjliga träningsmöjlighet med bästa möjliga resultat tänker jag. För visst är det så att möjligheten att kunna träna rätt och mota Olle i grind är mycket trevligare än att få in ett felbeteende som vi sedan måste försöka träna bort. Genomtänkt, planerad och förberedd träning så långt det nu är möjligt. Om inte annat så låter det ju väldigt bra och genomtänkt. Det finns såklart olika sätt att tänka och träna runt detta med. En del förare väljer att låta hundarna jaga mer eller mindre fritt som unghundar och utveckla den självständiga sidan för att sedan runt ett årsåldern sätta dressyr och lydnad på hunden. Andra väljer att träna kontrollerat redan från valptiden. Inte heller här finns det egentligen något rätt eller fel. Var och en väljer själv. Men de allra flesta av oss kanske inte besitter den kunskap och känsla som krävs för att få ordning på den där dressyren med en ett och ett halvt årig hund som har fått utvecklas fritt? Då kanske det känns både lugnare och tryggare att bygga små kontrollerade steg i träningen med god kontakt och kontroll från början så det inte går över styr i framtiden. För min del passar det i alla fall bättre att försöka göra ”rätt” från början istället för att rätta till felen i efterhand.
Men vem var nu den där Olle då? Han som enligt uttrycker skulle motas i grind. Betydelsen av uttrycket tror jag vi har klart för hos men vem var personen Olle? Ingen person alls visade det sig. Olle har aldrig funnits. Det visade sig istället att olle är ett gammalt namn för tjur och tjuren skulle absolut inte släppas igenom grinden utan motas undan. Det är lättare att stänga grinden framför tjuren än att fånga den och få tillbaka den in i hagen igen. Helt rätt tänker jag.
