Vilde Wirre
Wirre är en rätt typisk nio veckors valp. I allt, på allt och överallt. Igår var han lite tröttare än vanligt och sov mycket. Kanske sviter efter helgen? Hur som helst tyckte jag det var rätt skönt. Idag är pigga, vilda Wirre tillbaka och jag stålsätter mig med tålamod och gott humör. Visst är det fantastiskt att få följa en liten valp vidare in i livet men en smula påfrestande med, det måste medges. Samtidigt. Det är ett viktigt skede och speciell period jag inte vill vara utan. Fast i och för sig, nu är det ju inte min valp så jag kunde avvarat perioden och den lättnaden det skulle inneburit. Men ändå. Och om slottsherren ledsnar på Wirre har jag lagt en bra grund inför övertagandet och det är alltid bra att vara väl förberedd. Han är rätt vild faktiskt. Wirre. Igår attackerade han dammsugaren och bet hål på slangen så dammsugaren suger luft ur massa små ojämna hål på vägen mot skräpet. Det är tur det finns silvertejp. Nyss badade han tassarna i vattenskålen och välte sedan skålen på ände. Det blir roligare så för då kan man plaska runt i översvämningen på golvet låter han hälsa. Nu har jag mutat honom med en tuggpinne så jag kan få sitta ner en stund. Innan dess försökte jag trötta ut honom genom att låta Lass leka med honom på köksgolvet. Något hon gärna ställde upp på såklart, och hon hade heller inget emot att lära honom några nya bra hyss att ersätta badet i vattenskålen med. Jämmer. Valpar kan var så olika tänker jag, de finns de som hejdlöst tar för sig av allt och de som funderar. Den här gången har vår flock berikats med en hejdlös till och det ska såklart reda ut sig det med.
En valp måste få vara valp tycker jag och låter den hejdlösa valpen vara som den är så långt det är möjligt. Visst. Det finns gränser och ordningar men de är få. Han får sin mat serverad utan att uppföra sig till exempel, behöver inte sitta ner innan och än mindre vänta på ett varsågod. Inte än. Bara sansa sig ett pyttelitet ögonblick så matskålen kan nå golvet utan att maten åker ut. Att få mat är en grundläggande rättighet och nödvändighet när man är liten valp och inget som kräver prestation. Inte hos oss. Allvaret kommer snart ändå. Och krav och detaljer får vänta till mognaden och relationen är på plats. Lekfulla förberedande övningar som bygger grunder i kommunikation och signaler blir det förstås. Sådant som får relationen och tilliten att djupna inför framtida träning. Hantering till exempel. Kloklippning och ligga i knät. Och kunna sitta i knät och bli tryggt hållen av varma, mjuka händer och se en boll rulla iväg och inte få rusa väg förrän den lilla kroppen slappnar av men också direkt när den slappnar av det minsta lilla så han ska förstå. Sådant gör vi. Bland annat.
Det är mycket med valp, det roligt, intensivt och jobbigt men fortare än vi anar är han stor och småvalpstiden är förbi och vi kommer minnas den med lika delar saknad och lättnad. Så är det.
