Vilken tur att vi har vädret, vad skulle vi annars prata om ?

En blixtvisit på altanen emellan skurarna då himlen oväntat är blå. De två senaste dagarnas väderprognos har gjort allt annat än stämt men det är väl sådant man borde vara van att leva med. Egentligen undrar jag varför jag naglar fast mig vid prognosen och inte tittar på himlen och själva vädret istället. Det stämmer bättre. När lägret för unga hundar startade igår förmiddags utlovades ynka enochenhalv millimeter regn under hela dagen. Vi fick skyfall mellan skurarna och fler millimeter regn än vad som gick att mäta. Sommarens hittills blötaste dag men med härdig deltagare positiva hundar härdade vi ut ful tid ändå. men det går inte att bortse ifrån. Heldagar med hundträning är roligare i uppehåll. Det var mindre regn idag som tur var. Nästan inget om man bortser från den sista kurstimmens sakta strilande. Fina dagar har vi haft hur som helst oavsett regnets närvaro och unga hundar är som alltid något av det bästa. På väg framåt och uppåt.

En bit upp i norr har en annan duktig ung hund visat framtassarna igen. Tessa med fina Mandel(Kopparhults Herr Mandel) fixade ett första pris i lydnadsklass 1 och har med det tagit ännu ett steg i sin lydnadskarriär. Vi lyfter på hatten och gratulerar. Heja er!

De egna hundarna här hemma har fått stå tillbaka några dagar. De har nöjt sig fint med promenader och lite mer vila än vanligt. Jag tror det i alla fall för ingen av dem har klagat högljutt. Men Besta hoppar som en känguru när jag tar ut henne i trädgården på kvällen så hon har uppenbart känt sig lite åsidosatt. Gulliga Lille är på väg ur höglöp med och lugnet börjar hägra sig. Alla verkar en smula trötta efter uppståndelsen. En skön avkopplande känsla av fullständigt lugn glider in över slottet och det blir stilla och alldeles tyst. Jag höjer blicken och blundar mot kvällssolens sista strålar och tar in ögonblicket. För det varar nämligen inte länge. Sommarens första knott är här.