Vindars suckar och klagan

Kallt är bara förnamnet tänker jag när jag kommer in på eftermiddagen helt genomfrusen trots full vinterklädsel. Fyra plus och en hemsk nordostlig vind och ungefär ett halvt år innan värmen kommer tillbaka igen. Jämmer. Jag saknar mina sexton ideala grader djupt och önskar mig en mild vinter och en lugn valp. Inför morgon dagen ska jag på djupet i byrålådan och gräva fram allt upptänkligt som innehåller ull och värme. Fast med tanke på att lilla Till och jag ska jaga fågel och det helst tillsammans så lär jag nog hålla värmen hur hårt nordan än blåser. Det är en av fördelarna med att vara spanielförare på jakt. Man slipper frysa. En del andra nackdelar finns att ta i beaktande däremot. Terrängen till exempel. Buskar, sly och i kullfallna träd som ska forceras och brännässlor och björnbärssnår att ta sig igenom. Ingen ”walk in the park” direkt men jag gör det ändå. Frivilligt dessutom. Och jag slipper frysa som sagt. Jag gnäller och klagar med värme och glädje i bröstet för jag gör ju trots allt precis det jag vill om dagarna. Lever livet fullt ut på både jobbet och fritiden med hundar och människor och mängder av frisk luft. Lycka.

Lyckan kan också vara en liten mumifierad halv näbbmus tydligen för lilla Till knyckte en sådan som Mer omsorgsfullt grävt ner i det höga gräset. Hon har stolt och malligt burit runt den under kvällen och nogsamt vakat över den så ingen annan hund fått chans att ta den. Som om någon skulle vara intresserad av det tänker jag men får omvärdera mina tankar om mumifierade små möss för i hundflockens värld verkar den värderas i klass med guld. Det är så mycket jag inte förstår. Nu vet jag inte heller var näbbmusen är längre. Kan hända att den slunkit ner i någons mage och jag kommer återfinna den som synnerligen uppblött mumie på hallgolvet i morgon bitti ?

Märkligt nog vattnar jag fortfarande sommarblommorna och hämtar tomater i växthuset fast det närmar sig tjugonde oktober och frosten kommit. Idag plockade jag vad jag tror blir säsongen sista gula kantareller med och lagade en svamppasta till middag. Men jag tror jag drar en gräns här. Det får räcka för i år med både svamp och vattning och jag ställer med motstånd in mig på isskrapning och snöskottning. Allt har sin tid, och jag har (för)många unga hundar att fostra och träna.