Vindens sus och tidens gång
Jag går med hundarna på morgonpromenad i skogen och hör ett misstänkt ljud en bit bort. När vi gått ännu en sträcka ser vi en skogsmaskin jobba uppför en slänt där flera granar ligger redan fällda och färdigkapade. Vi vandrar förbi och jag sänder skogen en extra tanke medveten om att det troligen är ett hygge på platsen när jag passerar nästa gång. Som ett symboliskt och överraskande svar på mina tankar kommer det en vindby och ett mäktigt sus passerar genom grantopparna ovanför mig och hundarna. Kanske för sista gången det med tänker jag och känner mig både sentimental och nostalgisk. På mitt något egoistiska sätt vill jag helst ha skogen kvar såklart även om jag är fullt medveten om att det är tidens gång helt enkelt och att skogsbruk också behöver drivas förståndigt, ekonomiskt och sunt som allt annat. Hundarna tycks fundera på vad jag funderar på och sluter upp vid min sida och vi traskar vidare på den lilla traktorvägen genom skogslandskapet.
Hemma igen släpper jag av retrievrarna och tar med cockrarna på en runda genom mer öppna marker. Vi försöker lokalisera fasanerna som fortsatt är på vift någonstans. Resultatlöst idag igen men vi har trevligt, hundarna får jobba och vi stöter upp en stor i älgtjur i kanten av en granplantering. Inte i direktkontakt som tur är. Tjuren är kraftig, mörk och pampig och travar värdigt iväg när vi kommer för nära. Jag är tacksam att han valde vägen bort från oss och inte tvärtom för han var verkligen STOR. Lyra som inte riktigt begriper sig på det här med storlekar tycker nog att vi ska spåra efter älgtjuren en bit men vi avstår å det bestämdaste.
Det är lite tomt här hemma i slottet sedan en tid tillbaka. Flow den förfärliga. Eller var det förskräckliga? Eller rent av Flow den underbara? Fina, härliga Flow är inte hemma då har varit på kollo i Norge några veckor och nu är det bestämt att hon stannar kvar där. Jag tycker det är skönt samtidigt som jag saknar henne, hon är liksom ingen hund man inte lägger märke till. Underbar, intensiv och stark, fast inte passande till det ändamålet jag önskade. Hon stämmer helt enkelt inte för jakten men hon har en fantastisk mentalitet som kommer till sin rätt i den nya arbetsmiljön. Det blir inte alltid som man tänkt men det kan bli bra ändå. Jag är helt övertygad om att Flow har kommit till absolut rätt plats där hon kommer att få det väldigt bra och det gjorde såklart beslutet mycket lättare. Lilla Rota tyckte nog också det var tomt några dagar när kompisen åkt men hon fann sig snabbt och utsåg Vi till ny lekkamrat. Något som fröken Vi faktiskt tycks uppskatta stort, de har verkligt roligt ihop och hittar på massa roliga hyss tillsammans. Emellanåt kommer Rota in alldeles blöt och insmord med lera lyckligt viftande på svansen medan leran skvätter. Då har de grävt någon rolig grop tillsammans som Vi tryckt ner den lilla cockern i en stund. Om de fortsätter samarbeta på det sättet har de nog snart förvandlat hela hundträdgården till en puckelpist. Men något ska de väl roa sig med förstås. De gräver och jag fyller igen med stenar och vad som finns tillhands medan de vuxna hundarna tittar på. Livet med en hundflock.
