We always train, hard!
..texten ovan läste jag på en hemsida tillhörande en mycket duktig hunddressör och tränare. Det är väl precis det allt handlar om ifall man vill bli bra på någonting tänker jag. Att träna hårt och mycket. Alltid. Men också att inse att träna hårt inte alltid innebär mängdträning utan mer genomtänkt och välplanerad träning med kvalitet.
Lyra och jag har en ”blocketdag”. Det började direkt i morse så fort slottsherrens bil rullat av gårdsplanen och Lyra tog på sig uppdraget som slottets beskyddare. Hon har uppenbart inget som helst förtroende för att jag klarar att hålla ställningarna. Så vi har redan nu på morgonen haft flera utvecklingssamtal och jag har hotat med att hon får ligga inne hela dagen och att det fortfarande finns en rätt stor efterfrågan på små söta hundar på blocket. Ett tråkigt sätt att börja dagen på. För stunden har vi dock hissat vit flagg och är tysta båda två. Blocketannonsen får vänta.
Pocketcockern är på besök några dagar och slottet är fullt av hundar. Lite mer fullt än vanligt. Kanske är det därför cockerdrottningen är bångstyrigare än vanligt? Pocketcockern själv är också som vanligt tycker jag. Liten, glad och lätt att ha att göra med men väldigt mycket mer välfriserad. Hon var på hundtrim för några veckor sedan och fick en prydlig helklippning. Borta är den bruna raggen och den rejäla pannlugg. Går faktiskt inte riktigt att känna igen henne. En ny hund. En välvårdad sådan. Flocken verkade dock känna igen henne också med mindre päls och hon flöt in gruppen fort och lätt. Lilla Till blev glad för en lagom stor lekkompis. En som faktiskt är mindre än henne. Plötsligt inser jag att min lilla cockervalp är en rejält stor cockervalp när hon tornar upp sig intill pocketcockern. Det är tur det står i stamtavlan att hon är en cocker annars hade nog till och med jag själv trott att hon var springer. Storleken är rätt bara egentligen, jag ser ingen fördel i att vara så liten som pocketcockern när det kommer till jakten, med lite längre ben och mer vikt blir det lättare att ta sig fram i tät rörflen och tuvig mark och få tryck på fasanerna. Men hon behöver inte växa mer nu. Lilla Till alltså.
Jag har införskaffat lite nya morgonrutiner efter semestern. Utöver att pocketcokcern är här. Även om ledigheten varit relativt kort blir det lite av en nystart när man sätter igång igen och då sitter nya rutiner fint. Inget märkvärdigt egentligen men inspirerad av ett par andra hundtränare inleder hundarna och jag dagen med en kort stunds ordning och reda träning och lite lek. En i taget. Bara några minuter. Som bekant blir några få minuter till många timmar när man slår ihop dem med varandra så på sikt tänker jag mig att den nya rutinen kommer att ge avtryck.
