Slottsherren stökar på övervåningen. Han väljer skjorta och letar lämplig slips till morgondagens fasanjakt och funderar över vilken färg tröjan ska ha. Brun tycker jag. Jag har knaket från golvet i klädkammaren där jag sitter vid köksön på nedervåningen. I vårt slott smyger man inte obehindrat. Inte på övervåningen i alla fall. Knappast inte nere heller för grindar ska öppnas och stänga alternativ klivas över och det vet man ju hur det brukar sluta. Ytterdörren har ett distinkt gnissel när någon öppnar och stänger och badrumsdörren talar tydligt om när någon går in eller ut genom den. Så är det i gamla slott tänker jag och tittar med kärlek på allt som skulle behöva renoveras och målas och fixas till. Det duger i överkant ändå tänker jag och känner med alla stackars människor som just nu blir av med hem och anhöriga på olika håll i världen för att några idioter bestämmer sig för att starta krig. Tröstlöst och hopplöst. Till sist är slipsen vald med valet av den bruna tröjan får revideras då den inte går att hitta. Någonstans i bakhuvudet gör en tanke sig påmind om att jag råkade centrifugera den bruna tröjan lite för snabbt för ett tag sedan och att den efter det inte existerar längre annat än som en hårt ihoptovad brun tröja passande en femåring. Irriterande nog är det inte första gången det händer heller men det vill jag såklart inte kännas vid. Man kan inte lyckas jämt men jag borde väl ändå lära av mina misstag kan jag tycka.
Hela dagen idag har jag varit ute i solen, och blåsten, tillsammans med fina valpar på väg att bli unghundar. Iklädd full vintermundering för att stå emot vinden har jag funderat över hur i h-vete jag ska klara minusgraderna i vinter när jag fryser vid tio plus men det ordnar sig säkert för det brukar det alltid göra. De fina valparna på väg att bli unghundar har alla skött sig ypperligt så som alla valpar gör när de ännu inte kan så mycket och därför inte heller kan göra så mycket fel. I den här åldern är det också fantastiskt att se vilken skillnad några veckors mognad kan göra i kombination men en liten del förberedande ”träning”, Unga hundar är verkligen bäst.
Min egen valp sover vid mina fötter. Hon är rejält kvällstrött och det passar mig otroligt bra. Nu ligger hon på rygg i bädden intill en avklädd tennisboll. Det är inte hon som klätt av bollen utan hennes supernanny Vi. Hon är så galet bra på så många saker fröken Vi och de flesta av dem är verkligen till hennes fördel. Men det finns undantag. Som när hon klär av tennisbollar om hon får tag på någon, och plockar av öron, svansar och ögon från alla valpleksakerna. Kuperar alla mjukisdjuren till oigenkännlighet om hon för chansen. Valpen bryr sig inte om det i och för sig men mig stör det för sex år gamla hundar borde väl veta bättre? Fast som vanligt kunde det varit mycket värre och en del saker får man väl bara leva med tänker jag.