You don’t find out who your dog is unless you work at it

Rota vill ha en Kong fylld med mat. Hon studsar och snurrar framför kylskåpet så fort jag rör mig i köket. Hon kan till och med försöka sig på ett litet svagt voff för att få mig att förstå. Jag är trög som vanligt och det tar ett tag innan jag förstår avsikten med hennes uppvisning. Hundar gör det som lönar sig heter det. Helt uppenbart har Rota en tydlig uppfattning om att det brukar löna sig att showa runt framför kylskåpet. Jag undrar hur det kan komma sig? Hon vet väl att hon får som hon vill till sist, bara hon får den tröga matten att fatta vad hon vill. Dessvärre var frysen tom på kongar ikväll så uppvisningen blev resultatlös. Den svarta kongen är nämligen på rymmen någonstans eftersom någon varit snabb med att plocka med sig den ut. Fröken Vi skulle jag tro, hon har en förkärlek för kongar även när det inte finns mat i dem. Den blå står här på diskbänken men det duger inte att bara fylla en och lägga i frysen. Hur skulle det se ut om bara en av valparna fick en kong att gnaga på och den andra blev utan? Jag kan se Rotas min framför mig när jag plockar fram en ensam kong ur frysen och ger den till labradorvalpen. Jag tror det finns en allvarlig risk för att hon skulle gå in i en djup depression om det skulle ske. Så istället tar jag på mig träskor och letar upp ficklampan för att gå ut i mörkret och leta efter den svarta kongen. Någon sorts rättvisa får det väl ändå vara tänker jag.

Det här urgulliga gänget, delar av Kopparhults H-kull har vi inte hunnit lära känna så mycket än, de är ju så små. Hur deras olika personligheter kommer att bli får vi kanske en liten fingervisning om från nu och fram till åtta veckor då de lämnar hemmet för nya äventyr.

Idag har jag träffat två olika grupper med valpar och unghundar. Något av det bästa och roligaste som finns faktiskt. De första träffarna är spännande. Den spännande resan mot väl fungerande apportör där jag får vara delaktig kan börja. Jag har gott om bra och trevliga träningstips som kan passa de unga hundarna, med betoning på kan, för jag känner ju inte de unga deltagarna än och vet inte riktigt vad som stämmer bäst. Men efter vägen när vi setts några gånger brukar personligheterna hos hundarna träda fram allt mer och övningarna kan formas och anpassas efter vad som passar varje individ bäst. Och kanske är det just det unghundskurserna går ut på allra mest, att förarna ska lära sig hur just den egna hunden fungerar i gruppen och den nya miljön, bygga på relationen, hitta hundens personlighet, styrkor och eventuella svagheter så att träningen kan anpassas och ge så bra förutsättningar som möjligt. Det är kul att träna hund!