You may say I’m crazy..

Det är lördagkväll och fortsatt snö utanför fönstret. Men hav förtröstan för imorgon blir det femton grader varmt och det finns ingen snö som mäktar med det. Jag längtar efter det skira gröna, nya skott i gräset och blad på träden. Slottsherren och jag har haft egentid den här lördagen och vi har tränat egna hundar i omgångar. I snön. Together to get there. Min favorit slogan. Tillsammans slottsherren och jag och tillsammans med hundarna rör vi oss mot det som är våra mål och ambitioner. Vi tog en liten shoppingrunda med och som slottsherren mycket riktigt påpekade så blir det alltid dyrt att shoppa med mig. Jag går inte gärna in i en butik utan att handla. Rättare sagt jag går bara in i en butik när jag anser mig behöva handla något. Idag behövde jag det flera gånger. Men jag köpte åtminstone ingen ny valp. Däremot köpte jag valpfoder så det ska finnas hemma när valpen jag ska köpa kommer hem. Vi köpte nya matlådor av glas i det stora möbelvaruhuset med och jag konstaterade ,mycket nöjt att de börjat sälja snäpplocken separat, så nu kan ,man köpa utbyteslock till de lådorna man redan har när locken går sönder. För de gör de. Jag var nöjd ända till vi kom hem och märkte att IKEA, såklart, ändrat designen på lådorna så de nya locken inte passar till de gamla lådorna. Jahapp. Tanken var god i alla fall. Jag köpte nya regnbyxor med. Det är en förbrukningsvara här. Sådan där tunna att dra över de vanliga byxorna som jag använder otroligt många av årets dagar eftersom vädret här i Västsverige har en förmåga att väldigt ofta var om inte blött så i alla fall fuktigt. Och när det inte är det är det höga gräset blött tidigt om morgonen när jag ger mig ut så regnbyxor behövs även när inte vattnet kommer ovanifrån.

Jag dricker ett glas vin ikväll. Det godaste glaset vin på väldigt jättelänge. Det är lite oklart varför. Jag drack det för ett par veckor sedan med, vin ur samma flaska men då smakade det inte så bra som idag även om det var gott då med. Kanske var stämningen och känslan rätt ikväll? Eller beror det på kombinationen av Maison Blanche, choklad och rostade hasselnötter? Kvällen är i det närmaste perfekt, jag bara väntar på att Lass Monstret ska ta sitt förnuft tillfånga och lägga sig tillrätta vid mina fötter. För närvarande verkar det rätt långt bort, hon håller som bäst på att slakta en av de nya stolsdynorna men blir hindrad av slottsherren. Jag vete sjutton men jag undrar när vi senaste hade en så krävande valp som monstret. Om vi någonsin haft? Tänk vilken tur att det finns oxknotor av bra svensk kvalitet tänker jag. Det bästa som finns för att stilla en stökig slyngelvalp och få en smula ro.

Jag ångrar lite att jag inte köpte två fina blekrosa pelargonier till köksfönstret när vi shoppade. Visst kostade de en del men det var inte orsaken till att jag avstod. Orsaken är istället de två vita julstjärnorna som står kvar i fönstret sedan tidigt i advent och fortfarande blommat vackert och trotsigt. De må vara fel blomma för årstiden men vackra är de fortfarande och jag har inte hjärta att byta ut bara för att byta ut. Däremot har jag bytt gardinen med domherrarna mot den småblommiga mer somriga. Det är ju ändå april fast jag nästan glömt bort det. Snön får mig att känna det mer som februari men det stämmer inte riktigt det heller för snö tillsammans med dagsljus till klockan åtta stämmer överhuvudtaget inte in på våra breddgrader.

Lass Monster kommer till ro till sist och jag möter istället den gula hundens varma blick. Hon är fin och vi har haft en positiv utveckling tillsammans de senaste veckorna. När jag tror på dig blir allt jättebra säger jag till den gula och smeker henne ömt över pannan. För det är precis det vad handlar om tänker jag, att jag behöver tro på henne och på det vi gör tillsammans. Lita på processen som jag sagt mig själv, och andra, så många gånger förut. Varför låter jag mig förloras så lätt i gamla känslor och negativa mönster?

Foto av fotograf Helena Ottosson igen