Your dog is doing the best he can with the information you´re providing

Maten står i ugnen och mörkret hägrar utanför köksfönstret. Hur ogärna jag än vill kommer det bli mer av den varan framöver. Mörker. Lite småhungriga i väntan på maten stoppar vi i oss lite onödiga kaloririka snacks att förstöra matlusten med samtidigt som vi löser världsproblem (läs hundproblem) över en öl och ett glas vin. Slottsherren äter grillchips direkt ut påsen och jag påtalar lite smått irriterad att den ungkarlsvanan är över för längesedan då vi har vitrinskåp fyllda med vackra skålar att hälla upp chipsen i. För lite matkultur måste man väl ändå ha även när det gäller chips? På tal om matkultur så hörde jag Tareg Taylor prata mat och hälsa och sådana saker på radion i torsdags. En duktig kock med sunda tankar, att han sedan verkar trevlig och alltid ser glad ut gör inte saken sämre. Att laga av närodlat efter säsong och ta vara på det som finns i naturen är en av hans huvudparoller. Jag kan bara instämma tänker jag medan jag samtidigt stoppar i mig ljuvligt goda små spanska körsbärstomater. Så var jag där igen, tummande och eftergivande på det jag nyss tänkt var viktigt och riktigt. Istället för små spanska tomater borde jag njuta klyftor av svenska äpplen som är som är i säsong just nu. Det är lätt att ha åsikter men lite svårare att hålla sig till dem. Jag förmodar att Tareq lever upp till det betydligt bättre än vad jag gör tänker jag medan jag bestämmer mig för att införa stopp för importerade tomater till slottet. Märkligt nog träffade vi Tareq ”live” igår när vi var iväg på roughshooting och han gästade restaurangen där. Vi fick möjlighet att ställa frågor till honom om vi ville. Jag undrar om det  överhuvudtaget varit så tyst någon gång. Förmodligen hade de flesta av oss någon intressant matfråga att ta upp men överrumplade av överraskningen belades vi med akut tunghäfta. I alla fall jag. Idag kan jag komma på massa bra matfrågor jag skulle vilja frågat mästerkocken om men det får bli en annan gång. Om nu någonsin tillfället dyker upp igen. Snart serveras det hur som helst laxsida, svenskodlad potatis och ekologisk ungsrostad spetskål i slottet, en meny som jag tror hade passar in i Tareqs hälsotänkt. Jag funderade på att stoppa till lite egenplockade kantareller i ugnen med men insåg att kantarellerna kanske inte riktigt gjorde sig till lax och spetskål. Jag är inte säker på att smakerna ”gifter” sig som det så fint heter på kockspråk så svampen sparas till senare tillfälle. Ihop med andbröst skjutet av slottsherren och apporterad av någon av slottshundarna kanske? Det kan nog knappast inte bli bättre.

Det var som sagt roughshooting igår igen. Denna jaktform vi uppskattar så mycket och där cockrarna går minst sagt ”all in”. Det gjorde de igår med, på gränsen både i avstånd och olydnad. Bruna Mer började lite olydigt men skärpte sig efter lunch medan Lyra inledde bra men blev olydig mot slutet. Någon har sagt att man behöver ha en stor portion humor för att träna, föra och förstå en cocker. Jag är beredd på att förstå det resonemanget och inser att behöver jobba lite extra med min humor framöver samtidigt som jag tränar lite mer lydnad med Mer.

Imorgon blir det jakt på änder igen, bilen är packad och hundarna laddade. Vi klagar inte! Möjligen något litet, litet över ögonskador och hältor. Men det är i det närmaste en fis i rymden. Alltså i stort sett inga klagomål alls,