Blogg

Jennie och räserråttan Shiv (Willowridge Seven Sins)har har fixat tre raka excellent i eiltklassen på b-prov de senaste veckorna. Hurra så bra ni är!! Så roligt det har varit att få följa deras resa och utveckling ända från valptiden. Nu önskar vi det härliga ekipaget all lycka och välgång i allt de tar för sig […]

Gräset är grönare än någonsin. Gräsmattan. Tät, frodig och vildvuxen. Aldrig har vi väl klippt gräsmattan så många gånger som den här sommaren. Inte en enda liten paus på grund av torka och sämre tillväxt har det blivit. Fast jag har inte klippt, det är slottsherren som gör det. Med den gula åkgräsklipparen. Jag gör

Han är så kul min valp. Jag blir liksom glad och upprymd varje gång vi varit ute på något. Det är fint att dela ett gemensamt intresse så som han och jag gör. Snabb är han, går in i startposition och kastar sig iväg jag förstår inte hur det går att springa så fort och

Ljuset ute nu. När solen letar sig fram efter nattens åskoväder. Höstfärgerna. Och sommaren bara fortsätter fast vi vänt blad till september. Vi jagar änder och duvor i högsommarvärme, njuter men pustar lite. Av välbehag såklart. Vem vill inte ha en extra vecka högsommar. Men lite, lite bekymrad blir jag, men bara lite, över kommande

Måndag morgon. Stubbåkrar. Hundratals duvor. Miljoner ärtor har passerat skördetröskan och fyllt i spannmålscontainrar. Jag tittar längtansfullt mot både duvor och ny tröskade fält. Ser fram emot de tränings och jaktmöjligheterna de ger. Duvhöken har varit här igen. Säkerligen slagit några duvor men också fasaner. Flera av dem. Jämmer. Fräck är den med. Slår alldeles

Skrivstunden. Den tidiga morgonen. Hundars snusande från bäddarna. Den lätta dimman som släpper övre fälten denna höstens första morgon. Det är officiellt nu. Augusti, sommaren sisat månad är förbi och jag kliver försiktigt över tröskeln till september och hösten. Förväntansfull. Jag har funderat lite extra över hållbart företagande det senaste. Hållbart liv. För mig. Hur

Charmiga lilla Till ligger som en sfinx i fönsternischen i hundrummet. Det var inte så det var tänkt när vi bytte fönster och fönstersmyg och målade nytt och vitt men det var så det blev. Lilla Till måste sett direkt hur väl hon passade in där. Som vi helt och hållet byggt efter hennes mått.

Vaknade med migränliknande huvudvärk. Men någonstans där bakom lyser ändå solen. På benen igen efter några tabletter och en stunda vila. Tacksam över lättnaden som följer när något ont går över. Dagen gick vidare bättre än den startade. Saker och hundar föll på plats allt eftersom och jobbet tog vid. Glad hundar och människor, sol

Slottsherren menar att Lass har en teflonhjärna. Sagt med kärlek förstås. Ett minnescentrum täckt av nonstick beläggning där inget fastnar. Möjligen bara ytterst lite bara. Jag är beredd att hålla med för det är lite sådan hon är. Orubblig. Hon har inga som helst problem med att göra om samma sak igen och igen. När

Ibland behöver jag nypa mig i armen en aning. För att uppmärksamma vad jag faktiskt har. Att jag inte behöver iväg någonstans på morgonen mer än några kilometer ut i naturen. Och den har jag utanför knuten. Den och träningsmarken. Nästan för bra för att vara sant faktiskt tänker jag och traskar ut i augusti