Blogg

Finns det något så avväpnande som en hundvalp med ledsna ögon och mjuka hängande öron? Jag är tveksam till det. Men lite dubbel till det för det hindrar inte att de är jobbiga ibland. Riktigt jobbiga faktiskt. Som vilde Wirre. Jag undrar lite hur slottsherren ska få ordning på den här valpen men det löser […]

Lyras sår är mycket bättre nu. Det är torrt och fint, svullnaden har gått ner och stygnen sitter där de ska. Tratten slipper hon för det mesta även om t-shirten och strumporna får hänge med ett tag till för säkerhets skull. Hela Lyra är mycket bättre, hon är pigg och glad och sitt vanliga ”åsiktsjag”

Han är så aktiv. Wirre. Minns inte om vi haft en så aktiv valp tidigare. För drygt ett år sedan skrev jag om Pal när han var liten och jag har i bakhuvudet att jag skrev att han eventuellt var den livligaste valp vi någonsin haft. Jag står fast vid det men Wirre är ta

Han är vild. Kvällsenergin är den värsta. Eller bästa beroende på hur man ser det. Det är den mest intensiva i alla fall, helt oavsett. Han tar tag i sopborstens skaft och far runt över golvet med borsten hamrande mot dörrkarmar och möbler. Ju mer den slår och ju högre det låter desto mer ökar

I väntrummet. Vi möts av vänlig personal som förberett och gjort klart och meddelar vilka rum vi ska in på när vi är färdiga vid receptionsdisken. Bakom disken möts vi av ytterligare vänlighet, leende ansikten och trots något krånglande datasystem är humören på topp. Vi skrattar gemensamt åt den moderna tekniken, lovordar och förbannar och

Wirre far runt på köksgolvet och biter. I allt. Livlig och påhittig. Jättesöt såklart men lite småjobbig på valpars vis. Lyra far runt på andra sidan grinden med tratten i högsta hugg. Hon är också jättesöt i t-shirt och parabolkrage och lite småjobbig på äldre hundras envisa vis. Hon tar igen hänsyn till trattens begränsningar

Det är kväll och det regnar lätt utanför fönstret. Ett väldigt stilla och fint vårregns om knappt ens räcker till för att fukta ytan på jorden, men doften av det är där. Ljuvlig. Jag hoppas det bli lite av regnet till så det åtminstone lindrar dammet av jord och pollen som yr överallt. Efter de

Jag letar nerförsbackars på skogspromenaderna. Inte för att det är lättare att gå i nedförslut utan för att jag ska kunna rulla den röda tennisbollen över krönet så hundarna för en liten köpa att följa. Det är långt ifrån en riktigt löpa såklart. Men det är en början. Det duger inte med vilken nerförsbacke som

Det är inte riktigt som den gamle och havet men lite åt det hållet. När Lakrits satt vid dammen en morgon tänkte jag på det. Hur fort hundåren går och hur till åren han börjar bli. Jag funderade på tiden som gått och hur många längder han egentligen simmat i den där dammen och jag

Jag tar ut lilla Till för en tio minuter session på gräsmattan. Hon drillas emellan två röda bollar med höger vänster stopp och ut. En rolig ”lek” som utvecklat hennes snabba stopp och arbetat upp relationen oss emellan. Lilla Till är en alltigenom behagliga och trevlig liten cocker. Hon är lagom på så många plan,