Visst är det så att totalt räknat är antalet jakt och provdagar med hundarna varje år lätt räknade i jämförelse med alla vardagar. I min almanacka finns det åtminstone väldigt många vardagar. Värdefulla vardagar. Alla de dagar och timmar vi lägger på träning och förberedelser, på omvårdnad och umgänge med hundarna. Timmarna av slit i blåst på leriga gärden. Härliga stunder vid sjön. Oron när någon i flocken inte mår bra. Glädjen över en lyckad träning. Uppgivenheten när tvättmaskinen protesterar då silen än en gång fyllts med hundhår och lera. Eller när bilen ska till verkstad och man inser att en städning kanske hade varit nödvändig. För ett år sedan sådär. Lyckan när unghunden gör ett utsökt sökarbete efter en boll. Eller när övervåningen i slottet ser ut som om någon precis har flyttat in och inte hunnit packa upp lådorna än fast vi bott här i fjorton år. Ibland funderar man över om man kanske eventuellt borde ha prioriterat annorlunda. Fast ändå inte. För det är vårt ansvar att ge hundarna det de behöver. Att losta dem rätt i vardag, träning och jakt. Att ge dem det vi blev skyldiga dem när vi tog dem under våra vingar. Ett rikt liv alla årets dagar. Glöden och passionen hamnar lätt i skymundan i vardagens bestyr men den finns där och den är stark även när den inte ropar högt. Den som är anledningen och grunden till att vi valt att dela livet med en flock hundar. Välkommen ombord.