Hund för mig?
En sommarmorgon redan i april. Fasantuppen och hönan går på gräsmattan utanför köksfönstret och hustuppen Emil galer och hälsar god morgon till alla morgonpigga. De som inte är morgonpigga lär väl vakna till hans och fasantuppens galande om de inte redan vaknat av tranornas trumpetande. Vårmorgnar på landet.
Jag funderar och planerar för köksträdgården och odlingstunneln. Idag ska jag pilla ner lite fröer i en lämplig paus mellan arbetsuppgifterna. En ensam sparris har vuxit sju centimeter på ett dygn och majsen jag förkultiverat i små krukor kikar upp över jordkanten. Just nu funderar jag över om jag ska bygga ut köksträdgården lite till när jag ändå håller på, med några fler odlingskragar kanske? Så jag inte ångrar mig sedan och märker att jag tagit i för lite. Fast det är inte heller någon större nytta med stora odlingsytor om jag inte hinner sköta dem. En köksträdgård som står för fäfot gör ingen människa glad. Förståndigast är alldeles säkert att börja i liten skala och öka på allt eftersom. Men det är inte alltid så roligt att vara förståndig.
Det sa jag till mig själv under dagen med, när jag drabbades av en lika självklar som plötslig insikt om att jag behövde köpa en goldenvalp ur en särdeles intressant kombination. Förståndet sa en sak men känslan något helt annat. Självklart behövde jag ha en valp ur den kombinationen. Fast förståndet fick segra den här gången även om ett impulsköp hade känts mycket roligare. Eventuellt kan det varit så att det faktum att alla valpar redan var sålda hjälpte mig att låta förståndet besluta. Nu känns det emellertid bra oavsett anledning för jag vill egentligen ha en labrador nästa gång jag ska köpa valp. En korthårig svart eller gul som kräver minimal pälsvård, är frisk och sund, med stor vattenpassion, lugn och behärskad vid sidan, lyhörd och följsam men explosiv och outtröttlig i arbete. Bekymret är väl möjligen att sådana hundar inte växer på träd. Om de nu överhuvudtaget existerar?
I badrummet ligger fortsatt långkalsongerna av ull högst upp i klädhögen. Det är bara några få dagar sedan de och ullvantarna hastigt byttes mot skjorta och sommarbyxor. Det är inte lätt att hänga med. Det är det inte alltid när man tränar hund heller. Särskilt inte om man begåvats med en sådan där aktiv och fartig hund. En sådan som inte spiller någon tid över att fundera utan hellre prövar direkt. När det går undan så det svider bland grankottarna på marken och man är hjälplöst femtiometer för sen innan stoppsignalen ens nått fram till hundens medvetande och omdirigeringen blir både omständlig och svårlöst. Men det är kul med fart och fläkt också förstås. Det livar upp och man tvingas till fullständig närvaro och att svettas ibland. Det tror jag är nyttigt. Det kanske är en sådan hund jag ska satsa på nästa gång? Fast å andra sida har jag redan två cockrar…
