Det var vad vi fick

Vem vill ha snö i April? Inte många skulle jag tro. Men det var vad vi fick. Och fortsatt får. Det är vintervitt ute igen och tranorna ser helt fel ut där de går på den snötäckta åkern. En och annan pensé kikar käckt upp ur snön i krukorna utanför slottet. Hur mycket frost tål de egentligen? Tappra och tålmodiga blommar de fint. Jag känner mig inte alls lika tålmodig. I december eller januari hade jag älskat det här. Men inte nu. Jag vill ha värme och små spirande gröna grässtrån. Fast det finns betydligt värre saker än snö i april förstås. Krig bland annat och att det nu pågår ett fullskaligt sådant i Ukraina känns hemskt. Skrämmande och fruktansvärt. Här har vi ett hus att gå in i när det är kallt och en trygg plats att vara på. Inte att förglömma. Oändligt tacksam över det. Snö i april får jag bara stå ut med. Flockens yngsta medlen blev däremot själaglad över snön. Samma snö som jag beklagar mig över. Spelar ingen roll för henne om det är januari eller april. Snö är kul. Precis som hemma tänkte hon nog och sprang i cirklar runt, runt i snön. Hon åt en hel massa snö med, och försökte fånga snöflingorna i luften. Det märktes när vi kom in för den påbörjade rumsrenheten var som bortblåst. Det blev kisspölar överallt och hela tiden. Stora. ”Snälla du väx upp”- sa jag och tittar på valpen som log spjuveraktigt mot mig och kissade en pöl till. Jag hämtade en trasa. Tog nya tag. Jag önskade mig en lugn och rumsren valp. Orealistiskt då det knappast finns lugna spanielvalpar. Lugnare kanske. Jag har en helt vild valp som läcker som ett såll. Ni fattar.

Fröken Vi och jag har kommit igång med träningen riktigt bra det sista. Ryggen håller och det ser bra ut igen. Så här långt. Peppar, peppar. Jag har till och med knappat in ett par anmälningar. Man måste våga chansa ju. Vi kommer allt närmare varandra med Vi och jag. I vår relation. Har faktiskt jobbat ihop oss riktigt ordentligt. Hon är med mig på arbetspassen under dagarna, hon har tagit över den gule hundens roll och tycks trivas med det. Hon är nöjd när hon får vara med. Jag är nöjd med att ha sällskap och en arbetskollega. Så hjälps vi åt med den bångstyriga valpen med. Skickar menande blickar till varandra och suckar djupt tillsammans när valpen är alltför eländig. Vår relation håller till och med när slottsherren är med nu, även om Vi slänger längtansfulla blickar efter honom emellanåt. Det delar vi det med den gyllene hunden och jag tänker jag. Kärleken till slottsherren. Tur han har ett stort hjärta som rymmer oss båda. Och några till. Kärlek kan det inte blir för mycket av.