Ibland är det bättre att inte veta

Med mycket information och en del kunskap i bagaget är det faktiskt lätt att bli villrådig. Det borde väl vara tvärtom tycker jag men på något sätt blir det allt svårare ju mer vi känner till. När man är ny på något, hundavel till exempel, är det lätt att veta precis hur man vill ha det, hur en bra hund skall vara och hur man ska ta sig fram mot sitt avelsmål. Ju längre tid man håller på och ju fler hundar man haft desto svårare blir det att hitta rätt och ta beslut. Ödmjukhet kanske. För det är väl det man drabbas av när man gång efter annan inser att det inte riktigt var så enkelt som man först trodde? Livserfarenhet är ett annat ord att benämna det med. Den erfarenheten man inte kan skaffa sig utan att leva, pröva sig fram och ge saker och ting tid. Den erfarenheten som ingen annan heller kan ta i får en.

Jag tänkte på det en stund idag och funderade över det. Det där med att det ibland är lättare när man inte vet. Som när jag skaffade Mer och började träna honom. Min första egna spaniel. Visst hade jag sett många spaniels i arbete genom åren och jag hade några fina förebilder både vad det gäller hundar och förare men jag var själv helt ny på området. Så jag bestämde mig för att lyssna på Mers uppfödare och följa de råd han gav. Vilket jag tror var det bästa jag gjort, och enklaste. Jag höll min linje, och uppfödarens, och tränade enligt eget huvud, magkänsla och anvisningarna. Det dröjde till Mer var närmare ett år innan jag gick med på en spanielkurs. Jag var helt enkelt rädd att få för mycket nya intryck i början, som skulle påverka mig och göra mig osäker på hur jag skulle fortsätta träningen. Såhär i efterhand känner jag att det varit ett av mina vettigare beslut faktiskt. Nu är det annorlunda på flera sätt. Mer är fem år och Lyra tre och vi har varit iväg på betydligt fler spanielevent. Både prov, kurser och jakter. Visst har jag skaffat mig viktiga erfarenheter och lärt mig mycket men jag har också blivit betydligt mer fundersam kring träningen. Jag vet om det mesta som eventuellt kan gå fel. Med Flow oroar jag mig nu över delar i träningen som jag inte är helt tillfreds med för att jag VET hur det borde vara. Med Mer var jag betydligt mer avslappnad vilket såklart gjorde gott för vår relation och träning, jag visste helt enkelt inte om allt som kunde gå fel och hur det egentligen skulle vara. Jag gick efter egen tanke och magkänsla och vi hamnade egentligen aldrig i konflikt om något. Vi hade kul! På det sättet skulle jag vilja backa bandet för även om erfarenheten gjort mig kunnigare så saknar jag känslan av vara helt nytt i något. Jag saknar att gå efter magkänslan och pröva mig fram. Visst är kunskap är aldrig tungt att bära men vetskapen om vad som kan gå fel känns ibland besvärande och i vägen. Idag när Flow och jag gick ut tillsammans försökte jag hitta tillbaka till den gamla ovetande magkänslan och inte tänka på huruvida hon var en meter för långt bort eller inte. Ganska fort kom ett flow över oss, åtminstone över mig, och träningen kändes riktigt bra. Det vore väl för mycket att säga att jag ”hittade tillbaka till mina rötter” men jag hittade i alla fall tillbaka till rätt magkänsla och Flow fick jag med mig på köpet. I samma andetag som känslan kom lovade jag mig själv att enbart träna henne, och mig, för instruktörer framöver som jag tidigare tränat för och som passar min magkänsla och min tanke.

Under eftermiddagen idag var två fina labradorunghundar här på träning. Jag spår dem en lysande framtid. På träningen jobbade hundarna i ett markområde där vi tidigare under dagen och gårdagen tränat med kallvilt. Jag valde att inte tala om för förarna att det varit kallvilt i marken tidigare och att det således kunde finnas vittring som eventuellt skulle kunna förvilla de unga hundarna. Däremot berättade jag det efter att vi avslutat träningspasset, som förövrigt gick väldigt bra. Båda förarna var överens med mig om att det varit bra att inte veta om det i förväg. För då hade de troligen läst in det i situationen och funderat över om, och hur, hundarna skulle agera. Nu visste det inte om det och förde sina hundar som de brukar utan bekymra sig om eventuella störningar. Behöver jag säga att hundarna jobbade alldeles utmärkt?

Ikväll när jag satt vid datorn och knappade kom jag att lyssna på en av mina nyare favoritsångare, Daniel Norgren. Jag har inte lyssnat på honom på ett tag för jag har liksom lite glömt bort. Men nu var det dags. Jag vet att det bara var en tillfällighet och ett lite roligt sammanträffande och inget annat men det visade sig att han precis har gett ut en ny singel. Med titeln ”The Flow”.