Driv inte på en häst med slag, utan med havre.

Hundarna har ätt frukost och släpper ut dem i dagavdelningen. Vi småpratar om lite av varje om vad vi ska göra under dagen och vädret bland annat. Det ösregnar ute och även de yngsta hundarna väljer att stanna inne. Jag förstår dem för det var längesedan vi möttes av ett liknande ösregn. Nästan så länge sedan jag glömt bort hur det kan vara men nu blev jag bryskt påmind. Efter en stund kan de små inte hålla sig i alla fall så de putter upp luckan och springer ut i regnet för att möta dagen och leka brottningslekar och ta fatt. har de tur har någon gren blåst ner från den stora alen och de får en oväntad och extra kul leksak att kivas om. Regnet piskar verkligen mot rutorna när jag vänder tillbaka till köket och frukosten. När det är sådant här väder tänker jag alltid på att det är skönt att jag inte sovit i tält just i natt. Torr och nöjd med tak över huvudet känns bra. Genom fönstret ser jag överraskande hur regnet övergår till stora snöflingor. På självaste sjuttonde maj. Märkligt och jag blir ännu gladare av att inte ha sovit i tält.

Jag hoppas skitvädret ger med sig fram på dagen för utomhusjobb väntar mig som vanligt. Nog för att jag har bra regnkläder men uppehåll är ändå att föredra. På lediga stunder emellan arbetspassen tränar jag de egna hundarna. Speciellt de två yngre som är i en bra träningsbar ålder nu. Vi filar på med grunderna. Jag tänker lite extra på struktur och ordning och hur jag egentligen lägger upp unga hundars träning. För vid sidan om de egna unghundarna har jag flera grupper med unga hundar och deras förare på träning. De ligger mig varmt om hjärtat med unghundsträning och inlärning. Utan vidare är det ett av de områdena jag brinner mest för i hundträningen. Unga hundar är helt fantastiska, så ”oförstörda” och otroligt läraktiga. Olika är de med förstås. Väldigt olika. Och precis som människobarn har de olika lätt att lära, lär på olika sätt och har kommit olika långt i mognadsgrad. Därför passar det som är rätt för en individ inte en annan. Och så vidare. Med andra ord är et svår med generella råd. Men det finns några. Ett av dem är att bygga relationen först, innan man påbörjar den mer regelrätta träningen. Relationen behöver vara tillräckligt stark och tålig för att träningen ska fungera. Först hemma i lugn och ro och efterhand med olika former av störningar. Om man vill vara lite gammaldags kan man byta ut ordet ”relation” till ”ledarskap” med. Det är samma sak som menas tänker jag. Det är alltså ingen brådska alls att ”träna” valpen eller unghunden men däremot bör man satsa på att grunda en bra relation tidigt i valpens liv. Hur gör man nu det på ett bra sätt då? Jag tänker att man umgås så mycket man kan med sin valp, man hänger tillsammans och ser till att vara 100 % koncentrerad på valpen när man umgås. Ge den hela sin uppmärksamhet. När man inte kan det vilar man tillsammans eller låta valpen vila själv. Valpar behöver mängder av sömn och och vila men mängder av aktivering. Små korta lekstunder tillsammans ägnar vi oss åt med. Jag och valpen. Korta sessioner på golvet helt utan störningar. Rulla boll över golvet som valpen får krypa upp i famnen med, eller så får den hämta favoritleksaken från mattan och visa upp samtidigt som den blir omklappad och omhuldad. Jag ber att få titta lite på leksaken och ger sedan tillbaka den till valpen. Samma med bollen. Eller så rullar jag en ny boll direkt när valpen lämnat den första. Det ska vara kul att umgås och leka. Inga krav, inga måsten och inga exakta utförande. Alls. Inomhus är absolut bäst inledningsvis. Jag ska ju få valpen att tycka jag är den allra roligaste och mest värdefulla som finns och hur lätt är det utomhus när jag konkurrerar med flygande löv, harbajs, fåglar och förbipasserande människor? När hela världen ligger öppen framför valpens tassar är det inte lätt att stå sig i konkurrensen. Så allt det där byggs inne och stegvis först innan vi ger oss ut bland störningar. Valpen måste känna att det lönar sig att umgås med mig och att den vinner något på det. Hur och vad jag belönar valpen med är egentligen ovidkommande bara jag ser till att få den med mig. Det behöver vara kul och bygga på frivillighet för att hålla i längden tänker jag. Om jag byggt relationen bra kommer valpen att välja mig före det som stör och jag kan börja introducera unghunden till ”riktigt” träning och senare träning i grupp och annat. Håller det inte har jag inte lagt grunden tillräckligt bra och får backa in igen. Fundera över situationen och repetera et som behöver stärkas.

Här följer en del ur en text i ett blogginlägg av Maria Brandel som för all del inte jobbar med jakthundar men är otroligt duktig på inlärning, valpfostran, hundträning och tävling inom lydnads och bruksarbete. Texten handlar om en hund ur brukshundsras vars förare av personliga skäl inte kunde komma ut på träning eller kurs med hunden förrän den var en var bit över året. Rådet de fått av Maria tidigare då de inte kunde ta sig ut för att träna var att leka med unghunden och låta den få aktivera sig med nosarbete i den mån det var möjligt. Efter ett drygt år träffades de igen på en träff hos hundens uppfödare. Jag tror det var ungefär så i alla fall. Det här säger mycket tycker jag och är också något jag känner igen från min ”arbetsvardag” med unghundar och deras förare. För väldigt många vill för mycket för fort.

 ”Hunden kunde som sagt väldigt lite – MEN den var helt uppfylld och 100 procent engagerad och fokuserad på sin husse och matte oavsett vem som tog den och tränade. Och hunden hade en förväntan om att detta verkligen var dagens highlight. Trots att den kunde absolut minst var den den hunden som utan tvekan var både skojigast och enklast att träna. Och under veckan smög vi successivt in allt mer träning i leken och det gick framåt med stormsteg. Jag tror att parets oerfarenhet av hundträning var ett jätteplus, de kände sig aldrig stressade över att de inte kommit någonstans eftersom de inte hade något att jämföra med. Istället utan att ens veta om det byggde de upp världens träningsrelation med hunden.” – saxat ur en text av Maria Brandel.