Slumpen ordnar märkliga sammanträffande

Valpen har vaknat. Monstret väckts till liv. Dagen kan börja. Med en rivstart. Jag går till badrummet för att borsta tänderna. Efter det har vi en tomte utan skägg. Två minuter tog det. För Lass att få ner tomten från bänken och bita av honom allt skägg. Hon var halvvägs genom näsan när jag kom från badrummet. Hon, Lass, är mycket på ett trevligt och irriterande sätt. Jag hoppas jag får betalt för det sen, att hon kommer bli något alldeles extra att jobba och jaga med. Alldeles extra i positiv anda menar jag då, som lite ersättning för allt passet jag har nu. Nåväl. Det är måndag och dagen och veckan är igång. Visst är varje måndagsmorgon som en liten nystart? En nyårsdag i miniatyr och en orörd vecka att ta tag i glädjas över. Det verkar Lass också tycka.

Det är så mycket vinter nu och det är verkligen fint att det är vinter när det skall vara vinter. Så som jag minns det från förr. Men jag har blivit aningen bekvämare. Tycker att det stökar med kyla och frusna bildörrar och vattenskålar. Lite bortanför min bekvämlighetszon, men inte omöjligt såklart. Med tjocka tumvantar och tre lager ull fungera det mesta. Jag knackar håll på fasanernas vattenskål och fyller på en gång om dagen. Inte för att de dricker särskilt mycket i kylan men i alla fall. Friskt vatten måste alla få tillgång till. Jag sprider ut lite fröer av den goda sorten med. Tänker att de behöver lite extra fett i nu. De står en bit bort och tittar misstänksamt på mig medan jag fixar med maten. Deras förtroende för mig verkar minst sagt svajigt. Extra betänksamma blev de idag när jag ställde in den avklädda julgranen till dem. Med fot och allt. En gran ökar trivseln i det lilla vinterhägnet tänker jag, och så kan de kanske träa i den om de vill. Jag hade annars tänkt lägga granen ner i hägmet men eftersom den här dagen har varit en sådan där det mesta krånglar och går sönder blev det stående gran med fot och allt. För jag ställde ut granen några timmar före jag gick med den till fasanhägnet. Jag hade inte en tanke på att det fanns vatten kvar i julgransfoten. Men det gjorde det. Vatten som frös till is på ett par timmar och hann frysa fast granen i foten samtidigt som plasten i foten sprack. Så det blev som det blev. Gissa om vi kommer gå runt och svära och leta efter julgransfoten nästa jul när vi ska ta in granen dan före dan och inte minns att foten gick sönder. Att jag gjorde sönder den. Förmodligen är det bäst jag köper en ny nu på en gång och ställer in på vinden.

När jag gick in igen och dammsög barren efter granen som letat sig in under pelletskaminen och på tusen andra ställen falnade plötsligt lågan i kaminen. Trots den redan svala rumstemperaturen som behövde jobbas upp. Displayen slocknade och hela kaminen dog ut. Helvete. Det finns inte riktigt utrymme för kaminhaveri när vintern är som mest. Kaminreparatören gick dessutom i pension för fyra dagar sedan så tajmingen är usel. Det har hänt någon gång förut att kaminen slocknat när jag dammsugit. I städivern har någon liten kabel lyckats haka i dammsugarmunstycket och åkt ur sitt läge. Men inte den här gången, den lilla kabeln satt kvar på sin plats och jag var försiktig. Som alltid. Sedan sprack den gamla Högansäskruset som vi har träslevar och andra redskap i på den gamla vedspisen när jag dammade. Jag tar det som ett tecken att jag ska hålla mig långt bort från städning. Märkligt nog lossnade en bit i botten på kruset när jag bara drog det lite åt sidan för att komma åt dammet bakom.

När slottsherrens kom hem ordnade det sig. Alltihop. Med hjälp superlim kom biten på Höganäskruset plats igen och jag hoppas det ska vara med att tag till. Det är svårt att ersätta ett sådant krus med ett nytt för det är inte samma känsla i nya saker som i gamla slitna. Och kaminen går igen. Den lilla kabeln satt på plats men en annan lite större kabel hade hoppat loss. Jag hävdar fortfarande med en dåres envishet att jag var försiktigt med dammsugaren och inte i närheten av den kabeln. Slumpen ordnar märkliga sammanträffande ibland tänker jag.

Lite segt är det med vinter ändå. Fast ljuset är på väg tillbaka och det är helt underbart. Jag försöker hålla hundarnas träning vid liv så gott det går i kyla, snö och mörker och små korta pass får vi till lite nu och då. Mest kör passande vinterlydnad. För att stärka vardagsbalansen som i sin tur ligger till grund för arbetsbalansen som behövs på jakter och prov. Det behövs ett stort mått av vanligt vadagshyfs och ordning och redan för att hunden( och vi) ska hålla ihop i skarpt läge och oundvikligen är det så att det MÅSTE fungera på hemmaplan först. Utan externa störningar. Jag upplever det som att många börjar i lite fel ände med det här. Ger sig iväg på jaktlydnad i olika former eller går med som passiv deltagare på driveträningar och annat. Det kan finnas goda skäl att göra det. Absolut. Men att förvänta sig och kräva att hunden ska kunna behärska sig, uppföra sig och agera balanserat i den miljön när man inte grundat och lärt det ordentligt hemma och i mindre sammanhang först blir sällan eller aldrig bra. Hunden kanske klarar det men relationen mellan hund och förare gör det inte. Det MÅSTE bara fungera hemma först. Utan undantag. Hemma utan störningar. Hemma med lite störningar. Hemma med mycket störningar. Sedan i en mindre stabil grupp. Lägg sedan på störningar i samma stabila grupp. Efter det i en större grupp. Mer störningar i form av skott och kast. Och efter det kanske en driveträning med fokus på träning av lugn på platsen och vara noga med att enbart belöna rätt sinnesstämning och balans. Stegvis ni vet. Ett i taget. För långsamt går också framåt! Man får inget gratis. Så är det verkligen och det går som regel dåligt att ta genvägar förbi.

Lite av varje blev gjort idag. Förutom vinterlydnaden. Det är kväll nu, valpen sover i en bädd under mina fötter och Mer i en annan intill mina fötter. Själv är jag fastlåst på den höga stolen vid köksön. Av förklarligeaskäl. Omringad av hundbäddar och sovande hundar. Men jag ska klara att sitta här ett tag. Tekoppen är laddad. Ute är det mörkt och kallt, inne eldar kaminen på, fortfarande, dammsugaren är undanställd och jag njuter av att lösa några upplyftande texter av en av mina favoritbloggare.

Namaste.