Katarina Eriksson

Klockan är fyra på morgonen och valpen behöver gå på toa. Jag hasar ner för trappan och kliver ut i daggen med valpen och Lass Monster som också verkar nödig. Medan de gör vad de ska vänder jag kroppen och blicken ut över ärtåkern och ser en ståtlig älgtjur äta av ärtorna en bit bort. […]

Olikheter igen. Pal ser på mig med tindrande ögon. Min matte lyser blicken, han trivs med att bara få vara tillsammans med mig, Få ligga vid mina fötter när jag sitter vid köksön, tätt intill när jag ligger i soffan. leka med mig med en boll eller gå en runda i skogen. Träna ”sitt” men

Julidagarna kommer och går. Det ostadiga sommarvädret fortsätter på samma nyckfulla sätt och sommarkänslan vill inte riktigt infinna sig. Men. Det är alldeles utmärkt passande väder för hundträning och ingen behöver bekymra sig för hundar i varma bilar. Det finns alltid fördelar. Jag laddar som bäst för att ta mig an en hyfsat obokad dag.

Fingrarna smattrar mot tangenterna. Det är så många tankar som vill ut. Orda som vill fram. Valparna leker med varsin isbit på köksgolvet. De är lättroade och gör leksaker av ingenting. Som isbitar. eller en liten svart skalbagge. Förut lekte det i det lilla diket nedanför altanen. favoritplatsen. Diket är grunt, liksom bara en fåra

Inget vill riktigt torka den här julimånaden. Regnskurarna avlöser varandra och fukten dröjer sig kvar. Det är grönare och frodigare än någonsin men också fuktigare. Ett våtvarmt omslag sveper sig runt mig när jag går ut i dimman den här morgonen. Mördarsniglarna myllrar fram i gräset och hänger som klasar i potatisblasten, pepparroten och annat

Äntligen. Morgonen. Den är perfekt. Himlen är klarblå och morgonen sval. Solen sträcker sin varma strålar övre delar av ärtåkern och en vacker dag utlovas. Jag vågar knappt tro det. Ska jag verkligen slippa regnjackan? Svältfödd på sol lägger jag mig platt inför julimorgonen. Tar in den och njuter. Valpen tycks inte märka skillnaden i

Så kom äntligen solen tillbaka. Det var så dags tycker jag eftersom den snart lär gå ner bakom trädtopparna. Bättre sent än aldrig är det i alla fall tänker jag och känner värmen från solljuset. Ormvråken sitter på sin vanliga stolpe och vänder ansiktet mot solen. Kanske har den längtat den med. Lite längre bort

Det är en annorlunda dag. Vi har lämnat hundarna och klivit ombord på en båt i Dalslands kanal. I fler timmar sitter vi på kanalbåten och följer landskapet från en annan vy. Det är vilsamt och intressant och jag för övning i att sitta still och bara vara. Vi trängs med människor, äter lunch med

Vardagsfostran pågår. Eller vad man nu ska kalla det. Kommunikation och relationsbyggande kanske. Det som pågar emellan mig och valpen hela dagarna då vi umgås. Av allt vi gör tillsammans tar någon sorts form. En grund vi senare ska stå på och kunna luta oss tillbaka mot. Det sker utan att jag tänker så mycket