Katarina Eriksson

Vädret en sensommarlördag blir knappast vackrare än det som varit idag. På avstånd hördes dunkandet av skördetröskors arbete och vi satt på altanen till solen damp ner och kylan svepte in. Jag vill suga ut varje minut av de ljusa kvällarna men det är skönt att gå in med. Hälla upp en kopp hett te […]

Sensommarkväll på altanen. kanske en av de allra sista för den här sommaren. Jag har accepterat det nu. Jag njuter och låter blicken svepa över fälten och ser när skuggorna drar in från trädgränsen. Solen är på väg ner. Det syns inte så mycket av vattnet från tisdagens översvämning nu men jag undrar hur det

Det där med lagom är sedan länge förbi. Det mesta kommer numera i form av mycket eller lite, massor eller ingenting alls. Så är det med nederbörden nu. Först hade vi sex veckors torka, så där så det var på gränsen för att bli oroligt på allvar. Jag önskade regn och blev bönhörd. Under de

Måndag igen men fortfarande semester. Kan hända börjar jag vänja mig vid att ha oceaner av tid och till och med gilla det för nu kan jag faktiskt tänka mig att vara ledig några dagar till. Vi har egentligen inte gjort något särskilt på semestern. Inget storslaget eller så. Jag har putsat några fönster, fixat

Det är tidig morgon och den söta lilla valpen är fulladdad med energi. Hon har kommit in i ”pirayaåldern” och allt ska bitas på, gärna hårt också. Trälisten på hörnet på det gamla skåpet har fått sig en omgång och jag har tandmärken i vaden efter att hon smugit som ett lejon bakom mig och

Valpen växer som ogräs. Vi ser det både jag och slottsherren, hur hennes ben skjuter i höjden och det valpiga, runda redan är på väg att lämna oss. Det är en go valp. Hon hänger med på mesta utan att protestera men har lite åsikter om slottets matservering. Hon är hungrig! I stort sett hela

Vi gjorde en så fin runda i hembygden idag igen. Fast idag till fots. Eller rättare sagt bilen en kort sträcka först och sedan till fots. På kartan hade vi funnit två skogstjärnar vi inte besökt tidigare så vi bestämde oss för att leta upp dem och tog hundarna och ett gäng tennisbollar med på

De senaste dagarna har det blivit några utflykter i vad man nog skulle kunna kalla hembygden. Nya vägar i vår omedelbara närhet, med bilmått mätt. Jag förundras över hur mycket det finns att upptäcka inom några mils avstånd och vad mycket vi lätt missar. Sommarsverige är vackert och innehållsrikt och jag blir inspirerad av blommande

Ändlösa rader av slemmiga mördarsniglar väller fram över slottsträdgårdens gräsmatta efter det senaste regnandet. Jag tömmer regnmätaren och låter saxen gå för högtryck. Valpen biter i byxbenet. Klipper säkert hundra sniglar i ett svep och känner mig allt annat än nöjd. Arbetet känns närapå meningslöst och målet så avlägset att det verka ouppnåeligt. Och är

Då har valpen vuxit om pocketcockern. Kanske ingen större bedrift i och för sig eftersom pocketcockern är extremt liten men ändå ett tecken på att valpen växer galet fort, fast ändå lagom. En helt normalt tillväxt med andra ord. Den svarta valpen är på det hela taget en godmodig valp så här långt och finner