Katarina Eriksson

Då tar jag fredag efter en heldag utomhus, iklädd joggingbyxor och en noppig tröja tillsammans med en fleeceväst kopplar jag av i köket tillsammans med hundarna. Snyggare fredags outfit än så blir det inte och jag kommer osökt att tänka på de hund och fårfarmare som trampar runt i leran på gårdsplanerna på engelska landsbygden. […]

Hon är lite av Dr Jekyll och Mr Hyde den svarta labradorvalpen. Hon blir fem månader idag och benen har vuxit sig redigt långa. Oväntat foglig och lugn när hon får vara med och mingla vid jaktens början och avslut eller när helst jag hänger ett koppel på henne faktiskt. Beskedlig och behaglig. Men skenet

Jag kommer in fram emot kvällen, sönderblåst och nöjd. Efter en heldag ute i friska vindar lockar soffan och en stor kopp te. På väg in tog jag vägen om växthuset för att plocka med några tomater. Det finns gott om dem, eller fanns, för de tomaterna jag hade plockat av och lagt på hyllan

Mörkret smyger sig över oss nu. Kvällarna blir allt kortare och jag börjar förstå att det inte kommer att fungera med kvällskurser så länge till. Den mörka tiden kommer alltid snabbare över mig om hösten än vad jag väntat. Som om jag aldrig upplevt hösten och årstidernas växlingar förut står jag lika förvånad över hur

Nu har den svarta valpen Min lärt sig att gå igenom hundluckan och livet blir lite enklare. Små steg mot vuxenvärlden men än lär det dröja innan hon är där. Tyvärr eller tack och lov? Det beror väl på hur man ser det förstås. Jag försöker ta en dag i taget och vara i nuet,

I morse när jag vaknade följde mig en känsla av tomhet, i ackompanjemang av odören av hundbajs. Det finns trevligare sätt att vakna riktigt tidiga söndagsmorgnar men också betydligt sämre förmodar jag. Någon hade varit nödig och missat att säga till eller så hade vederbörande sagt till på sitt diskreta vis men inte tillräckligt högt

Dire straits i högtalarna ikväll och det är som att återvända till gamla hemmamarker. Saknade sådana. Jag lyssnar och trivs och undrar samtidigt varför det blivit så länge sedan sist. Idag har det blåst höstliga vindar, men ljumma sådana ändå. Jag gillar blåsten för den rör om och tar död på tystnaden som lätt uppstår

Labradorvalpen Min och jag mötte en räv på gårdages mulleutflykt. Den stod i kanten av åkern upptagen med något intressant i stubben. Det tog ett bra tag innan den märkte vår närvaro. Min hade full uppsikt över räven från en vinkel och jag från en annan. Räven såg aningen sliten ut, som om den haft

När septembervädret är som det är just nu får det gärna vara september året om vad mig anbefaller. Jag har svårt att tänka mig ett bättre väder än det här, det är lagom på alla sätt och alldeles perfekt. Vad är förresten skillnaden mellan lagom och perfekt? Finns det ens någon skillnad? När något är

Det blev faktiskt ännu en kväll med laptopen på altanen. Kalendern visar september men än är sommaren kvar. Vi sitter på varsin stol och blickar ut över nytröskade havreåkrar mot skogen och väntar på att få ta del av fasanernas kvällsflygning. Den brukar ske någon gång strax innan solen går ner. Som på en given