Katarina Eriksson

Jag tror bruna Mer säger det till sin lika bruna lillasyster Rota. Gör gärna det snälla, bästa Mer tänker jag. Lär henne allt du kan om jaktens mening, lär henne hur man söker och finner, hur man tar sig an löpor och apporterar skadskjutna fasantuppar, hur man bärgar hem tunga kaniner och små lätta rapphöns. […]

En aIbland är jag slapphänt och låter saker bero. Det är ingen bra strategi. Inte i hundträning i all fall. Då kan det vara bra att ha någon som påpekar och petar på en. Så man får upp både ögonen och skärpan och tar tag i saker. Fast först brukar jag bli lite irriterad och

Med fasa följer jag hur de två bröden jag bakat växer i ugnen. Det ser något feldimensionerade ut där de trängs på plåten och jäser över alla bredder. Det var inte så det skulle bli såklart. De skulle bli höga bulliga bröd i fina former med snyggt mönster på brödskorpan. Nu ser de mer ut

Det är tid för bokslut igen och bordet i slottets vita rum fylls som vanligt med mängder av papper och pärmar. Det blir makalöst mycket papper även i ett litet soloföretag med hundkurser. Jag fyller utan vidare styvt sex till sju stora pärmar varje år. Var tog tanken om det papperslösa samhället vägen undrar jag

Det börjar närma sig löptider i flocken. Om jag antecknat rätt i kalendern och tikarna gör som de brukar så borde de löpa i februari. Som det ser ut nu så blir det nog så. Förberedelserna verkar vara igång, tikarna har fällt och det är en lite annan spänning i gruppen nu. Hundarna är lite

Jag har bestämt mig för att det nya året ska innehålla mer struktur. Mer ordninge och reda. Därför att det behövs för min egen del märker jag. Det behöver kanske inte vara så märkvärdigt med struktur i hundträningen egentligen, man behöver inte avsätta flera timmar varje dag om man inte vill eller kan det. Faktum

En fin första vardag efter julhelgen i dis och dimma. Fåglarna har kvittrat misstänkt vårlikt och jag såg en koltrast idag. Den har troligen inte brytt sig om att flytta när det varit så milt. I nässelhavet vid en gammal gödsellega tittar små nya nässelskott upp ur marken (i januari!) och jag hörde om en

Jag skaffade min första retriever 1997, golden tiken Sammi från vassruggens kennel, innan dess var det blandarshund och schäfrar som gällde. Med Sammi startade intresset både för jakt, retrievern som apportör och avel. Hon blev mamma till Kopparhults två första kullar. Fina hundar som var till mycket glädje för sina ägare. Mycket vatten har runnit

Mörkret har sänkt sig över fälten utanför fönstret. Sol hela dagen idag med och faktiskt märks det att ljuset så sakta är på väg tillbaka. Några minuter mer ljus varje dag gör gott. Vi renoverar det sista i i köket. Om det nu någonsin finns något sista i renovering av äldre hus. Vi har i

Sol ute sol inne, i hjärta sol i sinne. Jag minns att jag läste det på ett antal väggbonader när jag var liten. Broderade sådana som man knappt ser till längre. Jag läste det nog utan att tänka så mycket på vad det betydde. Som vuxen förstår jag det bättre. Förstår hur otroligt mycket solen