Katarina Eriksson

Efter en vecka med sommarvärme inser jag att vitsipporna redan är på väg att blomma förbi. Och att häggen slagit ut. Som vanligt önskar jag att få bromsa lite, hålla emot och hinna uppleva mer. Till viss del faller min önskning nog i nu för det blev lite mer normala vårtemperaturer idag och ska så

På plats på altanen med kvällens sol i ansiktet och ljumma vindar. Jag ser ut över fältet som harvats idag och känner doften av jord och vårbruk. Det är fredagskväll och jag lutar mig tillbaka efter en intensiv och innehållsrik arbetsvecka. I en bästa av världar är det så här. Tjugo grader varmt, sol i

Den första värmen slår oss som vanligt med häpnad. I hallen trängs vinterstövlar, mössor och vantar med sandaler och solglasögon. Det är lika underbart och överraskande som varje års första sommarvärme är. Slutkörd och nöjd snubblar jag in i slottet ungefär samtidigt som solen går ner. Trött, sliten och nöjd. Sedan värmen kom med sol

Lilla fröken järnvilja ger ordet tålamod en starkare betydelse. Söt som socker tittar hon på mig med milda mörka ögon och säger ”jag ska matte, jag ska bara…” men ändå hon är precis så ljuvlig som bara tio månaders unghundar kan vara och precis lika besvärlig somliga stunder. Just kickar hon igång veckan med att

Mat. Det viktigaste som finns för gula Besta. Frukosten är i det närmste en helig stund. Hon väntar med spänning och otålighet. Kan rutinerna. Skyndar upp när hon här att någon av oss vaknat och är på väg ner för trappan. Möter upp med intensiva studs och glad svans och rusar till dörren. För hon

Ljuset! Det är fantastiskt med dessa tidiga morgnar och långa ljusa kvällar. Lika överraskad av ljusets kraft möter jag våren varje år. I år är det kallare än jag vet inte när i april. Men det är ljust. Underbart. Jag noterar mängden av hackspettar och tranornas ändrade beteende och placering. I år går de på