Katarina Eriksson

Så har alla löv fallit till marken, leran har tagit kommandot över fälten och November har tillträtt med tillhörande gråväder och korta dagar. Schemat får prioriteras om, sådant som går att genomföra utan dagsljus flyttas till eftermiddag och kväll och de sysslorna som ska göras utomhus och som kräver ljus får göras under dagen. Jag […]

Med en dåres envishet håller jag fast vid vad jag tycker. Jag låter mig inte påverkas av andras tyckande utan håller fast vid min linje utan att störas av andras åsikter och tankar, för jag vet hur jag vill ha det och vad som är rätt. Fast riktigt så är det inte. Inte alls faktiskt.

Tillbaka vid skrivbordet efter matförgiftningen, helt klart på bättringsvägen känner jag krafterna återvända och nynnar glatt på Lemarcs ”det finns inget bättre”. Oavsett bakomliggande anledning och orsak så finns det faktiskt inget bättre än när det som varit jobbigt, ledsamt eller sjukt vänder. Peter Lemarc har förmågan att sätta ord på den känslan. ”Jag har

Jag svänger benen över soffkanten och samlar kraft. Två heldagar på jakt som avslutades med lika många dagars matförgiftning har satt sina spår. Kroppen är seg, trött och utslagen. Det slår mig hur viktig hälsan är. Vad gör skulle jag göra utan den? Hundarna är tålmodiga och har ett visst mått av förståelse för den

Det är svårt att tro att ett oväder ska dra in i natt tänker jag när jag blickar upp mot den stjärnklara himlen. Vi får se vad det blir. Jag hoppas vi min gud att ovädret med massor av regn kommer i natt och inte imorgon när vi ska ut på fågeljakt. Sedan tänker jag

Någon håller på att flytta in. I väggen intill vedspisen i köket. Jag har hört krafsandet några dagar och i förmiddags när jag satt med lite pappersjobb i köket lät det som den sista delen i inflyttningen gjordes klar. Någon kånkade och bar på något förhållandevis tungt, tappade greppet så ett tydligt ”bump-bump” hördes när

Ett närsök i det rufsiga gräset efter nio gula tennisbollar som istället resulterade i hela tolv bollar värmer ett retrieverägarhjärta lite extra. Att se den gula labradoren snärja runt med låg näsa och svans som trumvirvel i det torra gräset känns oslagbart fint. Vi har kämpat för detta, och kämpar fortsatt. Den gula har extremt

Rota är trött. Hon ligger i sin bädd med huvudet över kanten och nosen tryckt mot golvet. Det ser inte särskilt skönt ut och jag undrar hur hon får luft. Kvällsstunden är annars skön, lugnet är märkbart i hela flocken där de ligger i hoprullade eller utsträckta på biabäddar och dynor medan gråväder och kompakt

Det är en stor dag för en valp i vår flock när man lär sig att gå in och ut genom hundluckan. Jag tänker att det måste vara så i alla fall. När valpen plötsligt kommer på funktionen och lär sig tekniken för luckan öppnas en ny värld, eller åtminstone en ny möjligt att besöka

Jag vet att jag har haft det som överskrift förut men det kan nog inte poängteras tillräckligt många gånger. Det man gör många gånger blir man bra på helt enkelt. Rota har inte suttit på placeboarden så många gånger än, bara några få repetitioner faktiskt men hon har redan fattat galoppen. Hon börjar bli bra