Katarina Eriksson

Vi är inte där än. I september. och jag längtar inte ens men jag vet att det blir fint när september kommer. För jag vill ha sommar länge till. Däremot är det titeln på en riktigt bra feelgoodlåt med min nya favorit Frazey Ford. Solen kom tillbaka idag. älskade sol och älskade sommar. Jag suger […]

Jag vet inte riktigt varför jag sitter här klockan halv fem en fredagsmorgon. Men det var här jag hamnade efter att lilla Till och Besta sovit färdigt och väckte mig med misstänkta ”vignagerlossdörrfodretnuljud” från hundrummet. Sedan kunde jag inte somna om. Det är något som har blivit vanligt för mig på senare tid, att det

En blixtvisit på altanen emellan skurarna då himlen oväntat är blå. De två senaste dagarnas väderprognos har gjort allt annat än stämt men det är väl sådant man borde vara van att leva med. Egentligen undrar jag varför jag naglar fast mig vid prognosen och inte tittar på himlen och själva vädret istället. Det stämmer

Det regnar. Rejält dessutom. Jag undrar om det var värt det. All oron som ältades runt före regnet kom. Den oron som kom av den överhängande risken för torka, bortbrända beten och vattenbrist. Oro är sällan verksam men den kan vara befogad såklart. Men mest är den till besvär och tar onödig energi. Av mig

Solen skiner igen jobbdagarna avlöser varandra i ett rasande tempo och det är fredag igen. Den sista i juni. Sista dagen i juni totalt för i år faktiskt. En av sommarens månader är redan avverkad. Den mest hoppfulla och löftesrika på något vis och som i år har överträffat sig själv med råge. Nu tar

Det är jag och pekfingervalsen. Sakta knackar jag fram bokstav efter bokstav på tangentbordet och texten formar sig. Avundsjuk tittar jag på när dotterns fingrar rasslar i väg över samma bokstäver på hennes tangent bord och texten bara flödar fram. Rättstavad med bokstäverna i rätt ordning dessutom. Jag ligger så hopplöst efter men knappar enträget

Det regnar och det känns helt fantastiskt. Svalt och nödvändigt. Det hade behövts mer förstås. Mängder. Men jag är glad för det lilla. Absolut bättre än inget. Fast nu har du slutat. Regnet. Och efterlämnat en kort stund av friskhet och luft lite lättare att andas tills dess att värmen smög tillbaka och lämnade mig

Lyra säger att det ät matdags. Med all den auktoritet hon kan uppbåda låter hon påskina att middagen är försenad och läget akut. Maten bör servars nu! Pronto! Jag förmodar att vi gör bäst i att rätta oss efter hennes önskan. Om inte annat för att slippa drabbad av cockerdrottningens dåliga humör som liksom mitt

jag vill inte alltid klappa dig. Jag säger det till den svarta labradoren när jag möter hennes lött skelögda blick. Hon är väldigt bra på att få som hon vill. Kräver min uppmärksamhet och får den. Odelat. för det är sådan jag är, blir svag i samma ögonblick som jag möter hennes bruna ögon. Mildare

Ja men så var jag där igen då. I avrundandet av ännu ett sommarläger med väldigt trevliga deltagare. Jag har det fint på jobbet. Lite regn dag två den här gången men regn just nu känns i det närmaste befriande. Fast jag kunde tagit med mig bättre regnkläder. Nedvarvning och reflektion nu men fortfarande rätt