Katarina Eriksson

Nästan som trolleri är det. Varje år när det händer. Den där första riktiga värmen med sommaraningar som slår oss med häpnad och nära på golvar oss med sin förträfflighet. Hur är det möjligt tänker jag och skyver undan tumvantar, mössor och ullångkalsonger från bänken. För bara några dagar sedan var de hårdvaluta och mina […]

Solen fortsätter slå oss med häpnad. Det börjar grönska. Men nätterna är fortfarande kalla. Kylan hänger envist kvar. Fyra nätter i rad med minusgrader och de söta små penséerna hänger och bladen blir frostnupna och vita i kanterna. Men de reder sig nog. Jag njuter av solen och värmen på dagarna hur som helst. Det

Lyra är på bättringsvägen. Det märks tydligt nu, syns i hennes blick. Hon har sovit sig igenom dagarna det senaste men igår blev det annorlunda. För då trippade hon runt på köksgolvet och frågade efter mat när jag varit inne och på kvällen skällde hon uppoffrande när slottsherren lämnat henne ensam och jag var på

Och där kom odlarlusten med. Någonstans från mitt innerst väsen väller den fram i takt med att graderna stiger på termometern. I bara morgonrocken får jag tag i sekatören och den nya räfsan och får äntligen bort det vissna ute rabatten utanför dörren medan fröken Vi och Lyra gör sin morgontoalett. Fåglarna sjunger, små knoppar

Vädret! Appen visar säger mulet och elva grader men verkligheten säger sol och ännu fler plusgrader. Njutbart! Lägg till flera fina unghundar på kurs och sedan träning av egna unga hundar and ”it made my day”. Avrundar nu. Cohen i stereon, ett gott vin i glaset och en cockerdrottning som uppvisar en liten men ändå

Vet ni? Allt är till låns. Dagarna vi får, kärleken vi möter och våra relationer. Hundarna. Inget bör tas för givet och varje dag bör levas med omsorg. I kärlek. I går trodde vi att vi skulle förlora Lyra och inte få med henne hem från djursjukhuset. Vår cockerdrottning och slottsherrens främsta allt i allo.

I väntrummet. Jag tittar på den munkorgsförsedda kaukasiska ovtjarkan vars ägare, de är två, har uppenbara problem att hålla kvar sin hund. Den flåsar och är märkbart stressad. Jag undrar i mitt stilla sinne vad den gör här. Inte i väntrummet förstås men mer överhuvudtaget. Vad som är anledning till valet av ras och varför

Idag regnar det lätt. Nästan lite vilsamt efter den intensiva, soliga och roliga påskhelgen. Hundarna har fått promenader i omgångar och lite träning på kvällskvisten. Några av dem. Jag prioriterade Min för hon fyllde tre år igår men fick spendera största delen av dagen inomhus och i hundgården då så jag var liksom skyldig henne