Katarina Eriksson

Beginners mind

Ibland behöver jag påminna mig själv om hur det var när jag hade min allra första hund. Eller när jag hade min första retriever och började träna henne. Då när allt var nytt och jag egentligen inte visst något alls om retrieverträning. Jag behöver göra det för att inte glömma hur det var att vara

Beginners mind Read More »

Mindful May

Lyra är fortfarande sur. Idag var det goldenfröken Vi som fick veta att hon levde medan den gule labradoren fick dela maten i hennes skål. Orättvist falla ödets lotter. Det är hennes hormoner säger jag till slottsherren –nej det är för lite egentid med mig det är därför hon är sur– kontrar slottsherren och beklagar

Mindful May Read More »

Ve och fasa?

Maj majdagen framför fötterna öppnar jag dörren och tar in fågelsång och doftande grönska. Tidiga morgnar i maj är oslagbara. Fast i är känner jag mig lite snuvad på maj, det känns som månaden håller på att ta slut knappt innan den ens har börjat. Jag skyller det på kylan och nederbörden. Bromsa, bromsa skriker

Ve och fasa? Read More »

It’s not how big the house is, it’s how happy the home is.

En majkväll av det kyligare slaget, värmen vill inte riktigt infinna sig i år, tog vi en sväng runt åkern för att rasat hundarna och planera lite träningsupplägg. Någon av hundarna fann en tennisboll efter vägen som vi sedan använde för att kasta enkla markeringar över krondiket till hundarna i tur och ordning. Det var

It’s not how big the house is, it’s how happy the home is. Read More »

Ja inte vet jag

Jag avslutar en timmes morgonpromenad tillsammans med flocken med en smoothie på den daggvåta gräsmattan. Ännu ett par regnskurar föll igår. Om årets april var ovanligt torr så känns årets maj ovanligt blöt. Hittills i alla fall. Att ta hela hundflocken på promenad är trevligt och smått krävande. Att umgås med ett helt arbetslag samtidigt

Ja inte vet jag Read More »

Rulla till toppen