”Se motgången som en bro till framgång” – August Strindberg
Så är jag tillbaka på altanen tillsammans med datorn igen efter en tids frånvaro. Det har varit för kallt, eller för regnigt, eller för blåsigt ett tag. Juli till trots. Men ikväll är det skönt, solen skiner och termometern pekar stadigt uppåt. Vi slår på stort med ett glas bubbel medan vi spanar ut över fälten. Det är ju ändå lördag kväll. En rågets huvud sticker upp ur havren på åkern, kidet är troligen intill henne, och hon spetsar sin öron mot vårt håll. Kanske hör hon musiken i bakgrunden, Eldkvarn ikväll, och oroas lite av det. Annars ser det lugnt ut. Kanhända några vildsvin bökar i havren längre ner på åkern. Det är inte lätt att få syn på dem nu när havren vuxit sig hög men man kan se axen vaja misstänkt ibland.
I natt hade vi besök igen. Hundarna och vi själva sov sött, med öppet fönster, och märkte inte besökaren. Den här gången heller. Fast i natt var det inte räven utan en råbock som fejat sina horn mot en av vinbärsbuskarna så den ser ut att ha blivit kraftigt beskuren, och överkörd av en betesputs. Som om det inte räckte har bocken också fejat på syrenhortensian som äntligen repat sig någorlunda efter att hjortarna ringbarkade den får några år sedan och efter det betat hårt på skotten som försökt komma upp. I år var jag nöjd, med nät runt hortensian och frånvaro av hjortarna så hade busken fått liv igen, skjutit nya skott och var full i knoppar. Till råbockens besök i natt. Nu är blomknopparna av, nätet ihoptrasslat och de flesta skotten avbrutna. Jag gillar verkligen vilda djur och att bo på landet tillsammans med dem. Det är vackert att se dem passera utanför och gå och beta i vallarna men det är besvärligt när de inte respekterar gränserna och det mer eller mindre omöjligt att bedriva någon trädgårdsodling utan att ha viltstängsel. Och där någonstans går väl gränsen tänker jag. En slottsträdgård bakom viltstängsel känns inte lockande alls faktiskt. Jag tror jag får satsa på ettåriga sommarblommor och slå drömmarna om en romantisk slottsträdgård från tidigt nittonhundratal ur hågen. Jag får väl göra som hundarna, anpassa mig och leva i nuet och acceptera, och som nuet serut trängs vi med mängder av klövvilt i vår del av paradiset. Det är så det är bara.
Överhuvudtaget gör vi det nog enklare för oss om vi kan acceptera att vissa saker är svåra och besvärliga. Hundträning till exempel. Det är svårt ibland! Hundträning är i och för sig inte i klass med avancerad kirurgi eller raketforskning men det kan vara svårt nog ändå. Om vi kan acceptera att det stundtals är svårt att träna en hund, precis som övriga livet kan vara, kanske vi kan hantera träningen lite bättre och inte måla upp katastrofer och oöverstigliga hinder närhelst vi dyker på en motgång eller en eventuell svaghet hos hunden vi tränar. Att acceptera att vi inte kan få vissa delar perfekta eller att vi kan ändra på en individ fullt ut är en viktigt insikt som gör oss till bättre hundförare. Och bättre människor med skulle jag tro. Det är inte samma sak som att ge upp. Det handlar om att acceptera, och om att möta varje individ där just den är och göra det bästa av situationen. Av hunden och sig själv. Teamet alltså, kärnan till allt i retrieverträningen, samtidigt som man kanske bör ställa sig frågan om någon egentligen lovat eller påstått att det ska var enkelt och gå lätt i hundträningen.
På wikipedia kan man läsa:
Acceptans är en persons godkännande av att uppleva en situation, att följa en process eller att vara i ett tillstånd (ofta en negativ eller obekväm situation) utan att försöka ändra det, protestera eller avsluta det.
Acceptans som ett begrepp förekommer i östra religiösa koncept som medveten närvaro och i psykologi. Religioner och psykologisk behandling föreslår ofta vägen för acceptans när en situation är både illa omtyckt och oföränderlig, eller när förändring endast kan vara möjlig till höga kostnader eller risker. Acceptans kan innebära en brist på yttre, beteendemässiga försök till möjlig förändring, men ordet används också mer specifikt för ett upplevt eller teoretiserad kognitivt eller känslomässigt tillstånd.
