”Vem spårar du?”- frågar jag den gule hunden efter att han cirklat runt med nosen tätt mot marken i en stor cirkel i åkerkanten. Han svarar mig genom att lyfta på benet och kissa i spårlutet. Han kunde inte gett mig ett tydligare svar. Det var räven som varit på besök! Mitt luktsinne står sig slätt mot hundarnas och jag undrar hur mycket jag egentligen missar på våra gemensamma promenader. En hel del skulle jag tro. Fast ibland kan det vara bäst att vara lyckligt ovetande tror jag.
Unghunden och jag hade en fin runda idag igen. Två bra dagar på raken med en rätt omogen unghund är inte att förringa. Vi hade kul, gick ett par linjer, tränade några positiva stopp med snabba vändningar och kom väldigt nära en ståtlig dov där jag fick möjlighet att avstyra ett förföljande och bjuda på lite lek istället. Kors i taket så pedagogiskt och bra det blev. Lite senare gick vi hemåt i koppel, så fick vi tränat lite på det med. Vi fortsätter vårt inomhuspyssel tidigt på morgonen med. Jag hämtar in den svarta för fem minuters träning och hon sladdar in i köket. Jag börjar på allvar tro att hennes långa ben inte ryms i vårt slott. Det går inte att ta miste på att hon gillar morgonstunden och femminutersträningen. Kanske är det för att hon vet att det vankas godis när hon gör rätt? Hon är en intresserad och engagerad elev som tar träningen på stort allvar. Bollen och den lilla minidummyn som vi jobbar med nu håller hon med så stor koncentration att hon skelar lätt och jag kan inte låta bli att dra på munnen. Som för att visa ännu tydligare hur fokuserad hon är sitter hon på svansen med, så den förblir stilla. Hon är rolig den yngsta hunden.
När jag var ute med de tre cockrarna idag såg vi tydliga spår efter ett stort vildsvins framfart. Det måste ha varit en stor gris för stora stenblock var flyttade ur ett stenröse och en stor stubbe låg uppvällt mitt på traktorstigen. Här behövdes det inget särskilt utvecklat luktsinne för att förstå vem som varit i farten. Jag tappade koncentrationen en del, vildgrisar har lätt den inverkan på mig, och det korta sökpasset med cockrarna blev inte riktigt vad det borde eftersom jag anade grisar under varenda gran och inte vågade låta hundarna jobba. Det blev ryckigt och rätt kasst men vi kom ut i friska luften i alla fall och vi störde ingen småsur vildsvinsgalt i daglega som tur var.
Resten av dagen blev det jobb tillsammans med den gule. Dirigeringskurs på lite mer avancerad nivå tillsammans med hugade deltagare. Några labbar, ett par golden och dagen till ära också en mycket söt och duktig tollartik. Det är kul med mångfald!