You must know what you want the dog to do before you try to ask for it…
Ordningen är återställd, solen skiner igen, värmen är tillbaka och laptopen är placerad tillsammans med mig och hundarna på altanen.
När passningen av Flows öga sätter käppar i hjulet för längre semesterturer får man en del annat pyssel gjort. Slottets gavel i sydvästläge är målad bland annat. Det känns skönt att det är gjort, gavelns utsatta läge gör att det krävs tätare underhåll och målning än på resten av huset. Bräderna torkar och vrids och färgen slits bort av vädrets makter. Nästan som på husen på kusten. Slottsherren fick fixat till fyrhjulingen idag med och hittat en återbudstid för besiktning så på eftermiddagen var hjulingen besiktigad och lagligt klar för en rundtur på småvägarna i bygden. Vi gled fram längs slingrande grusvägar och upplevde landsbygden på nära håll. Riktig landsbygd långt från städernas hets, bruset från motorvägar och dunkande järnvägsräls. När man åker fyrhjulingen hinner man ta in dofterna med, inte lika bra som på cykel eller häst men betydligt bättre än från bil. Dofter av solvarm ko, ensilage, blommande lind, gödsel och stinksvamp avlöste varandra efter vägen. Vi såg stiliga dovhjortar med sammetsbeklädda horn vila i rågen och en fin älgtjur beta i vägkanten. Den sistnämnde skrämde nära på slottsherren och fyrhjulingen av vägen.
Flows öga är lite bättre och hon är också lite bättre. Hon är tillbaka i sitt normalläge vilket innebär fullt ös. Jag tror vi hade lyckats förtränga hennes normala intensitetsläge de här dagarna när hon inte riktigt varit i form. Nu blir vi bryskt påminda om verkligheten där hon går loss på altangolvet. En kompis undrade för ett tag sedan vad det är Flow gör som gör en henne så speciell och så ”jobbig”. Det är faktiskt inget särskilt hon gör, det är hur hon är skulle jag vilja säga. Den makalösa intensiteten som jag tidigare aldrig skådat hos någon annan hund. Möjligen kan det hända att även Flow en gång blir vuxen och lugn. Just nu har jag bara så svårt att tro att det någonsin kommer att hända. Fast inget är omöjligt som bekant, inte ens söta Flow. Och trots allt kan hon koppla av, hon är ingen stressad hund. Hon är stark. Hon behöver bara en del vägledning och hjälp med viloläget. Någon som sätter gränser och talar om för henne när det är dags att använda den där avknappen. Än så länge har hon inte riktigt känslan i sig själv när det är tid för vila och återhämtning så det blir vår uppgift att hjälpa henne med det. På altanen nu i kväll var det ett sådant tillfälle, ett bra tillfälle att sätta gränser och hjälpa henne att varva ner. Efter en stunds lugn men krävande enträgenhet hos slottsherren sov Flow gott på altantrappen medan vi åt middag och resten av flocken vilade runt oss. Lugn, ro och balans. Jag tänker ibland hur det skulle gå för unghundar som Flow, och för livliga barn som ofta upplevs krävande och jobbiga. Hur går det för dem, både hundar och ungar om ingen sätter gränser? Om ingen talar om, ställer krav och visar dem vad som är rätt och fel? Om ingen tryggt och lugnt hjälper dem att komma till ro när de inte riktigt klarar av det själva. Hur blir de då? Livet är svårt utan trygghet och vägledning.
