Jag förmodar att vindarna var alldeles rätt idag. Att tranorna fann uppvinden de behöver för idag flyttade de söderut. En mäktig naturupplevelse att se hundratals eller troligen tusentals tranor flyga i stora plogar på himlen över fälten. Ljudet går inte att ta miste på heller. Jag hade turen att var ute i morse när de flesta kom och jag kunde höra dem långt innan de passerade högt över mitt huvud. Sedan har det fortsatt under dagen, i omgångar har de passerat på sin långa färd mot vintervistelsen.
Det har varit flera naturupplevelser det senaste, en flock lagom stora grillgrisar sprang över vägen en bit bort från slottet när vi åkte på jakt igår. Sju eller åtta tror jag de var och ingen vuxen gris verkade vara med dem. Ikväll betade två älgtjurar i höstrapsen på baksidan och jag har plockat många liter trattkantareller i skogen till korparnas skränande och kluckande. Jag har introducerat lila Rota i hennes allra första sökövning med. Sökt själv har hon säkert redan prövat på ett eller annat sätt men det var den första övningen styrd av mig. Jag prövar lite annorlunda denna gången och följer ett tips från en erfaren spanieltränare. Det är ingen märkvärdigt alls utan bara en tanke om och ett försök att få Rota att förstå att det är intressant och givande att söka nära mig. Hon är så ung än så det är ingen brådska med någon sökträning egentligen. Och ingen annan träning heller faktiskt. Man lite grundläggande vardagsordning skulle kanske inte skada. Rätt uppgivet konstaterar jag dock att min motivation till den typen av vardagsträning är i stort sett obefintlig för närvarande. Jag vill mest träna ”på riktigt” och är faktiskt fundersam över om jag överhuvudtaget minns hur man gör för att få en valp att sluta hoppa i sängen eller stanna inne när dörren står på vid gavel. För tillfället tycker jag begreppet fri uppfostran och eget ansvar känns lagom avslappnat och rätt. Rota är så mysig med, hon vill vara nära och uppskattar att bäras runt på, som en avslappnad ragdollkatt hänger hon i min famn. Det känns rätt avlägset att hon ska jaga fasaner med tryck i tuff terräng men troligen ligger det mycket närmare än vad jag anar. På något sätt måste jag förbereda mig för det scenariot så jag inte står helt handfallen utan vardagsordning när det väl händer.
Ikväll packar vi bilen igen för ännu en rougshooting i morgon. Samtidigt som vi packar gläds och hurrar vi över rapporten om att våra labradorers uppfödare, vår mentor, förebild och vän Lena med Lakrits syster Lizz blev placerad som 2a på årets Retrievermästerskap som gick i Varberg idag. Heja heja! Lizz blev med dagens resultat också svensk Aprovschampion. Vårt varmaste grattis till en välförtjänt placering och titel!