Amazing. Eller inte..
Vilken hundhelg det varit. Inget ovanligt här alls såklart. Här är det hund helg varenda helg men i lite olika tappning. Den här var fin för det var frostigt och sol men också för att den innefattande fina möten med långväga gäster och hundar. Ett bra kurstillfälle på lördagen och ett bra träningstillfälle söndagen. Och så afternoon tea med nybakade scones alla tillsammans vid det stora boret intill kaminen i det vita rummet efteråt. Och jag fick leka café igen och baka kakor och duka och ställa fram så där lagom mycket att min inneboende cafélängtan fick sitt lystmäte tillgodosett för en stund. Jag diskade med glädje upprymd och glad efter jobb och tekalasen. Jag brukar lovorda unghundsträningen och unga hundar överlag men den här helgen var det lite äldre och betydligt mer utbildade hundar och nu måste jag lovorda jobbet med äldre hundar och deras förare med. Jag tror bestämt alla åldrar och alla stadier av hundträning är lika roliga och just mixen av dem är det bästa av allt. Det har varit oerhört skönt att få se solen med, även om den mestadels hänger så lågt den här tiden på året att den hamnar lite i vägen. Som en extra störning för utförandet av uppgifterna för hundekipagen. Fast att ha solen som störning känns ändå som en väldigt överkomlig och välkommen störning för oss sollängtande nordbor.
Lyra är på dåligt humör igen. Riktigt skithumör. Vi får passa oss allihop så vi inte får oss en utskällning eller en arg blick rakt i ansiktet. Lass fick veta att hon levde idag med när Lyra ansåg att hennes uppförande inte var gott nog. Som den Excellens hon är kräver hon att alla runt henne vet att föra sig ordentligt. Jag tror det är hormonellt betingat. Lyras humör. Något med skendräktighet eller annat som stör och gör att världen tycks gå emot henne. och göra henne arg och sur. Hon kan väl inte rå för det förstås men det är en en aning irriterande i alla fall. Jag undrar när hundklimakteriet infaller? Kanske kan hon bli mer balanserad efter det. Fast det finns väl inget hundklimakterie förstås så vi får nog fortsätta dras med Lyras hormoner och pyssla om henne lite extra så hon tycker tillvaron blir lite mer okej tills det gått över för den här gången.
Valpen sover vid mina fötter igen där jag sitter vid köksön. En bra kvällsrutin vi lyckats få till hon och jag. Men jag gör bäst i att sitta still för hur djupt hon än verkar sova märker hon direkt när jag lämnar stolen. Ett par kvällar har jag flyttat i till clubfåtöljen i puben. Jag har smugit iväg ytterst försiktigt men ändå sitter valpen i fåtöljen för jag kommit fram. När jag väl har tagit plats upptar hon hela mitt knä eller halva fåtöljen så jag får sitta framme på kanten. Det blir trångt och obekvämt men har ett värde på annat sätt så jag låter henne vara kvar medan jag gnäller över att jag får ont i ryggen eller benen av att inte kunna sitta ordentligt. Men som sagt. Det är värt det.
I övrigt så är det fortsatt vinter och just nu verkar det som den tänkt komma för att stanna. Vi har burit in femtiotvå säckar pellets i den gamla boden så värmen är tryggad för åtminstone de närmaste två månaderna och jag har letat fram fler ullsockar och termobyxorna för att uthärda utomhusjobbet om dagarna. Nätterna är kalla och karga och jag försöker sova under dubbla täcken medan månen lyser och en mus gnager på övre vinden och längtan efter mina idealiska sexton plusgrader (utomhus)känns nästan outhärdlig trots att jag är medveten om att jag egentligen har det bortskämt bra precis som det är.
Ps. jag hoppas det inte är en råtta som flyttat in. Ds
