Det nya året är här. Med plusgrader, sol och hårda vindar. Vinden känns ovan, jag tror faktiskt knappt det blåst alls i höst, bara några enstaka dagar med hårda vindbyar. Det är därför jag har flera högar med torra eklöv ihopsamlade på gräsmattan. De ligger där efter några timmars räfsande tidagare i höstas och sedan kom de inte längre. Jag skyller på att vi inte har någon kärra till fyrhjulingen. En dålig ursäkt. Det verkliga skälet är att det är så mycket roligare att träna något med hundarna än att flytta lövhögar. Men hade det blåst som det brukar i höstas så hade jag inte haft några lövhögar att ta vara på, eklöven brukar nämligen blåsa undan av sig själva i höstens stormbyar. Men den här hösten blev det inte så.
Vi har promenerat och tränat hundarna idag och som slottsherren mycket riktigt påpekade så tog det nästan hela dagen. Det blir gärna så när man har många hundar och vill ge dem en stund var. Tiden är den springande punkten i allt jag gör tycker jag. Den vill liksom inte riktigt räcka till hur jag än bär mig åt trots att jag precis som alla andra har tjugofyra timmar till mitt förfogande varje dygn. Jag tycker jag har ägnat nästan hela 2018 till att fundera, klura och utvärdera hur jag ska styra min tid och fördela den på bästa sätt. Efter ett års funderingar är jag inte säker på att jag är så mycket klokare eller närmare en lösning. Men jag har i alla fall tagit mig tid att tänka över det och jag går in i det nya året med en fin känsla. Under 2019 hoppas jag i alla fall att jag ska få till lite mer struktur i tillvaron och lite mer tid till sådant jag tycker är lite extra roligt. Som vanligt är förväntningarna hyfsat stora medan förändringarna förmodligen blir rätt små. Jag tänker också att jag ska göra mindre av det jag inte tycker så mycket om att göra. Problemet där är att jag redan i det närmaste bantat bort allt sådant. Jag städar redan minimalt. Sällan och lite. Putsat fönster vet jag inte om vi ens har gjort under året som gick. Kan det vara så illa? Stryktvätten är sedan länge bortrationaliserad och tvättar bilarna gör vi i automat. (en sanning med modifikation eftersom slottsherren tvättar bilarna i automat, inte jag) Så vad ska jag spara in på mer? Kanske sova en halvtimme mindre varje natt? Men jag vet inte om jag är beredd att ta risken med sömnbrist och tillhörande dåligt humör så det är nog ingen bra lösning det heller. Fast det finns en sak jag verkligen kunde ta tag i, där minuterna slukas fortare än jag anar och är medveten. Den tiden som spenderas på sociala medier. Den kan definitivt kortas ner. Om jag samlar ihop alla korta stunder jag kikar in på Facebook varje dag och summerar dem så skulle jag nog bli lite förskräckt. Det är säkert ganska många minuter totalt. Tanken känns lockande. Om jag stänger ner sociala medier, eller i alla fall begränsar dem rejält så får jag många minuter mer till träning av egna hundar varje dag. Tänk vilka linjer mina hundar skulle kunna ta. För att inte tala om hur noggranna de skulle bli i att hålla området. Valet känns lätt! 2019 ska jag bli bättre på att ta vara på tiden. That’s it!