Att ta kontroll-över det som kan kontrolleras

Frosten och snön försvann med julhelgen och nu är det vardag, lerigt och milt. Det är bara att försöka hänga med. Lilla Flow har tagit sig igenom julhelgen ungefär som hon tar sig igenom andra helger och alla dagar. Det vill säga ganska krävande med full fart och gott humör. Men något har hänt den senaste veckan. Jag kan skönja en liten valpmognad. Hon säger till när hon ska ut och göra ifrån sig nästan varje gång nu. Det är skönt att slippa torka kisspölar men lite jobbigt att springa som en oljad blixt med valpen genom grindar och dörrar ut i leran och tillbaka in. För att snart skynda ut igen. Hon kissar nämligen ofta när hon är vaken och igång. På våra valputflykter är det också fullt tryck som gäller. Plattan i botten och fort fram i terrängen. Men hon håller sig nära mig, på det avståndet jag vill ha henne och söker spontant kontakt med jämna mellanrum. Jag ser nu betydligt mer hoppfullt på framtiden, på hennes och min framtid, och tror faktiskt att vi kommer att ha mycket roligt tillsammans. I hög fart troligen. Jag kommer inte heller att behöva oroa mig över om hon har tillräcklig jaktlust och det är ju alltid skönt att veta. Att säga att hon varit ljuvlig är väl att ta i i överkant men de senaste dagarna har hon ändå varit snubblande nära det tillståndet, så vem vet vad som kommer.

Heather och jag har kört lite basicträning i julhelgen. Vi har tränat lite annat med och det var då vi insåg att basicträningen var nödvändig igen. Eftersom Heather fick ett litet återfall under en träning. Hon har ett lite annorlunda beteende för sig emellanåt. Annorlunda för mig i alla fall. Hon byter inte apporter och hon söker inte med apporter i munnen men hon kan tänka sig att blinka över fel sorts dummy ibland eller snabbt som sjutton checka av ett område för att välja den bästa apporten. Finns det stående apporter i ett och samma område kan hon putta i kull en med nosen för att ta nästa. Ideer! Men hon byter inte om hon väl greppat en. Brukar inte göra är väl bäst att tillägga. Men oavsett det så kan vi ju inte riktigt ha det så, för det är faktiskt inte okej att välja apporter alls. Första bästa ska greppas och apporteras hem bara. Jag ser framför mig hur det skulle kunna bli på jakterna i framtiden om beteendet får utvecklas. Hur Heather far fram över markerna, blinkar över döda eller ”tråkiga” vilt för att sortera ut roligare uppgifter och större utmaningar. Ingen jätterolig bild alls faktiskt men ganska realistisk om jag inte gör något åt det är jag rädd. Så nu har jag gjort något åt det. Vi har backat tillbaka, kört lite basics och jag har tagit kontrollen. Första bästa ska hämtas, utan omvägar. För säkerhets skull har vi tränat på kastade störningsapporter på hemvägen och rullande tennisbollar att springa över på vägen tillbaka och sådana saker med. Den sortens störningar ligger ju liksom i samma tema som blinkandet och jag förmodar att det är bäst att förbereda och förekomma så att vi trygga och väl genomarbetade kan möta verkligheten framöver. Utan att blinka över apporter.

”Vetenskapliga undersökningar säger att vi tänker runt 60 000 tankar om dagen. 95% av dem tänkte vi även i går. Ett hett tips är därför att se till att tänka bra tankar”