Be it, feel it, do it
Fyra tranor svepte över oss igår. Nu kommer deras skränande att följa oss under hela våren och sommaren, det blir trivsamt och hemvant att ha dem på plats igen. Stackmyrorna myllrade i stacken i solen medan nordan blåste och natten bjöd på fem minus grader. Det är väl precis så mars ska vara tänker jag och gläds över att något är någorlunda normalt när mycket annat är upp och ner.
På promenaden hade Lakrits och jag delade åsikter. Om ett vildsvinshuvud. Det där huvudet har följt oss genom hela vintern. Första gången det dök upp låg det av någon anledning mitt på vår vanliga promenadstig som en hälsning från maffian i en Italiensk film. Sedan har det frusit och tinat genom i omgångar, täckts med snö, töat, flyttas från stigen till diket och från diket och upp igen. Efterhand i all sämre skick, av naturliga skäl. Nu är det i så dåligt skick att Lakrits tycker det blivit en delikatess. Glad i hågen hämtade han det halvruttna huvudet och kom glatt springande med det till mig. Jag tog grishuvudet och placerade det i en grop och bad Lakrits och de övriga hundarna vänligt men bestämt att inte röra det och så gick vi. Efter ett tag glömde jag grishuvudet, och Lakrits, så plötsligt stod han intill mig med det igen. Vi upprepade procedureden men nu grälade jag en del och sa mycket bestämt åt honom att låta bli det. Och så gick vi igen. I en lämplig glänta med bra överblick fick hundarna springa fritt en stund medan jag svarade på ett meddelande i mobilen, och glömde Lakrits. När jag för tredje gången tog emot vildsvinshuvudet brydde jag mig inte ens om att gräla längre utan sa åt hundeländet att gå fot resten av vägen hem samtidigt som jag såg till att själv hålla min del av avtalet och var lika koncentrerad i fotgåendet som hundflocken. Man får vad man ger.
Idag hade vi en ledig fredag tillsammans slottsherren och jag. För min det var den en välbehövlig sådan då veckan varit intensiv och en stunds återhämtning väl på sin plats. Säkert var det så för slottsherren med. På förmiddagen blev det veterinärbesök för den gule och den äldste bruna och sedan blev det, efter rekommendation, ett besök för fikainköp på Kråkestans Kakeria i Strömslund i Trollhättan. Coronasafe såklart. Det är kul med spontana utflykter och att överraskas och så blev det idag. Plötsligt befann vi oss i en del av Trollhättan vi båda två märkligt nog helt missat tidigare. En trästadsidyll men kullerstensgator och hus på höjd som starkt påminde om de mer välbesökta kustsamhällena längts ut i kust linjen. Det finns helt klart mycket att upptäcka bara några mil hemifrån. Kakerian i det gamla trähuset var ett supermysigt fik. Fikat vi köpte tog vi sedan med till området vid slussarna där vi fikade på en timmertrave i solskenet innan vi åkte hemåt och tränade hundarna.
Hemma tog vi retrievrarna och chuckiten till en ängslycka i skogen där de fick jobba med några utlagda punkter, en dold linje och markeringar på det. Den svarta unghunden fick några övningar på sin nivå, och de äldre lite mer avancerat Också den gula fick hämta några bollar och var mycket nöjd över det. Själv var jag inte lika nöjd men det är väl inte mycket att orda om det. Träning är färskvara och den gule är ett tydligt exempel på typen av hund som behöver hållas igång och hållas i. Roligt var det i alla fall och kul att se honom så lycklig över att få hämta några bollar. 
För cockrarna blev det en tur i mossen och sökträning. Någon markering fick de också och pocketcockren lämnade av i hand. Bara en sån sak. Man måste få vara glad för det lilla. Sökte bra gjorde hon också fram till dess att hon fick vittring av en flock hjortar framför oss. Då åkte den lilla nosen upp och sökarbetet blev allt annat än effektivt så det fick bli fotkommendering vid sidan för henne och Mer fick jobba istället.
När kvällen kom satte vi oss i varsin clubfåtölj i puben och lyssnade på en timmeslång intervjun med den brittiska retrievermästaren David Latham. Jag blev som vanligt galet inspirerad och kände genast ett starkt behov av att träna och att se över mina mål och möjligheter. Men det får vänta tills solen går upp imorgon. Länk till intervjun finns här: https://www.youtube.com/watch?v=mBpS_IcN6AE
