De är många
Med slutna ögon mot kvällssolen njuter jag av en stunds fullständig närvaro. Jag hör fåglar som sjunger, en humla som surrar förbi och en hund som skäller någonstans långt bort. Inifrån slottet hörs ljudet av vattenkokaren och slamret av koppar som plockas fram. Förutom det är det alldeles tyst och stilla. Det blåser inte ens ikväll, bara en väldigt stilla bris som fläktar lätt mot min kind. En bättre kväll helt klart.
Dagen har också varit bra, efter avslutad morgongymnastik klev jag i mina kläder i femtionyanser av grönt och gick ut genom dörren och rätt ut i naturen. Där blev jag sedan kvar under dagen, i grönskan bland tama och vilda djur och några som jag inte vet vilken kategori jag ska plocka in dem under. Fasantuppen är ett sådant exempel. Han är vild och frilevande men rätt tam och orädd och går bekymmerslöst förbi nedanför altanen medan hundar står längst ut på trädäcket och följer honom intresserat. Han är frilevande och vild men väljer ändå vår närvaro och slottsträdgården. Antingen känner han förtroende för oss eller så är han bara dumdristig och självsäker. Vilket det är får jag nog aldrig veta men jag gillar tanken på att han känner förtroende för oss och därför är kvar så den håller jag fast vid. Hans fina, lite mer vaksamma höna har ruvat fram en liten kull med kycklingar nu och små randiga kvicka fasankycklingar kilar runt i gräset. Det är inte lätt att få ögonen på dem och vi har inte lyckats räkna dem men det verkar vara fler än tre. Hönan väser om någon närmar sig henne där hon ligger över kycklingarna och hon lockar på dem med ett lågt kuttrande ljus när de är uppe och går och rör sig för långt bort från henne. Jag hör inte fasankycklingarna kvittra så som andra hönskycklingar gör. Kanske är de mer tystlåtna av sig än tamhönskycklingar eller så är min hörsel betydligt sämre än förut. Boven i köksträdgården är avslöjad med. Jag har haft fasantuppen som huvudmisstänkt när blad och annat diskret försvunnit från det som växer i pallkragarna, men idag blev han friad. När jag klev ut i femtionyanser av grönt satt en kanin i trädgårdslandet. Jag kan inte föreställa mig ett mycket sämre ställe att ha en kanin på så nu krävs åtgärder innan förödelsen är total. Vi räknade alla småkaniner i kaningården för att se om någon rymt då det senare under dagen plötsligt var det TVÅ kaniner i trädgården. Efter inräkning och omräkning kunde vi konstatera att alla arton kaninungarna var kvar i hägnet så de två som plötsligt dykt upp måste vara de två som vi saknat i några veckor. Förvirringen blev i det närmaste total. Jag undrar var de två hållit till fram till nu?
Lilla Rota sprang rakt in i den frigående tamhönsflocken idag, av misstag. Jag tror helt enkelt inte hon såg dem. De är vana vid varandra och det verkar inte störa varken höns eller hundar med tät närvaro. Men i dag blev de överraskade både Rota och hönsen. Det är svårt att återge i text men det såg väldigt roligt ut när både tuppen Emil och Rota blev lika överraskade både två och gjorde varsitt skutt rätt upp i luften intill varandra. Återstår att se om Rota kommer att drömma om stora tuppar som skrämmer henne där hon rullat ihop sig i biabädden för kvällen. Det har de gjort alla hundarna nu när solen gått ner, snurrat lite och rullat ihop sig i bäddarna efter att de druckit vatten. Bäst drack som vanligt en halv skål samtidigt som han trampade med framtassarna av gammal vana. Ränderna går aldrig ur.
