Den som aldrig har gjort ett misstag har aldrig provat något nytt – Albert Einstein

Tidig morgon igen. Iklädd morgonrock och tofflor möter jag och valpen dagen utanför dörren. Också idag är himlen molnfri och klarblå och solen är på väg upp. En kråka och en duvhök har slagsmål i luften och jag försöker reda ut vem som egentligen jagar vem men efter en kort stund står det klart att det är kråkan som är ute efter höken. Jag fyller vattenkannan i vattentunnan under stupröret och vattnar uttorkande penséer i krukorna. De små blommorna är tacksamma och drar girigt åt sig vattnet och ser snart piggar ut igen. Uthålliga och tappra kämpar de mot torkan och mitt slarv med vattningen. Jag borde nog bjuda dem på lite näring med tänker jag medan jag funderar på om jag ska bygga om rabatten intill slottsväggen. Kanske bara bedda den lite, fylla på med jordförbättring och odla mänger av ettåriga sommarblommor? Jag har ledsnat lite på perenner för om inte hjortarna äter upp dem så förstör sorkarna deras rötter. I och för sig skulle jag kunna fylla hela rabatten med höstanemoner för dem verkar varken hjortar eller sorkar ge sig på. Maken till tåliga perenner har vi aldrig haft. Den grekiska vädden får vara i fred med och är en favorit så den skulle jag kunna ha flera av med. Och stjärnflocka, jag älskar stjärnflocka, så den har en given plats i rabatten också. Så kan jag odla sommarblommor runt dem. Men först måste jag som sagt göra något åt jorden för det är lite av den och den som finns är mest hårda lerklumpar. Något i och för sig höstanemonerna inte tycks ha något emot.

Valpen gräver medan jag filosoferar om blommande rabatter hans intresse tycks mer ligga åt det som finns under jorden. Sorkgångar kanske. Intresserat följer han en skalbagge som ilar iväg när han stört den på dess plats i jorden. Han studerar den med nosen på nära håll utan att ta den, vis av erfarenhet från en annan dag när en annan insekt gick till försvar när han försökte ta den i munnen. Det finns så mycket att lära när man är liten valp, så mycket som måste prövas och det ingår verkligen till stor del att lära av misstagen. Det gör vil väl alla egentligen, lär bäst av våra misstag även om det kan tyckas vara ett tråkigt sätt att lära på. Vi borde kunna bli lite bättre på att lära av andras misstag istället så vi inte behöver gå i onödiga fällor. Alla misstag behöver vi ju nödvändigtvis inte begå själva. När det gäller träningen av våra hundar kan vi lära väldigt mycket av att titta på andra förare och hundar, ta efter det de gör bra men också använda oss av des om går fel. Om jag studerar några ekipage som inte lyckad få in en apporten från ett område och verkligen tittar på hur hundar och förare jobbar med uppgiften har jag ju användning av det när jag skickar min egen hund på samma uppgift. Det kan tyckes uppenbart och självklart men många glömmer bort att verkligen bort att ta vara på den möjligheten.

Snart ska jag ut i solen och ha kurs här med ett härligt gäng, då ska vi bland annat prata om det och pröva uppgifter i utmanande terräng som kan ställa till det en del och förhoppningsvis får förarna att tänka till lite före så vi slipper lära av misstag utan istället kan lära av framgång. Det är ju trots allt roligare och mer givande den vägen