En fullblodslabrador?

Ikväll har den svarta unghunden bytt namn till ”Butcher”. Delar av innehållet till en av mjukishundarna ligger utspritt på golvet och en vit tuss hänger avslöjande kvar i mungipan på den svarta. Det har varit för mycket regn och bokslutsarbete idag så den unga hunden tycker nog inte hon har fått tillräckliga möjligheter att få utlopp för sin energi. Så är det nog och precis som Peder Fredricson sa om en av sina hästar i den nya dokumentären så har den svarta unghunden  ”mycket blod” i sig. Ett riktigt fullblod. I alla fall nu ikväll. I vanliga fall upplever jag henne lite mer som en trygg ardenner. Imorgon hoppas vi på uppehåll i både regn och bokslutsarbete så den unga ”butchern” kan få lite mer sysselsättning. Den lilla pocketcockern tycker nog också att dagen varit lite trist för henne hittade jag nyss i fönsterbänken i hundrummet där hon stod och spanade ut mot gårdsplanen och blötsnöflingorna som singlade ner. Slottsherren frågade lite försiktigt, med en blandning av ironi och allvar, om jag ska ha två unghundar samtidigt någon mer gång. Nu ikväll svarar jag ganska bestämt nej för min och unghundarnas energi är inte alls på samma nivå. Men imorgon när jag vaknar utvilad efter en god natts sömn kommer jag tveklöst att svara ja, självklart. Unghundar är livet!