En lite ljusare dag…
..förutom himlen som bestämde sig för att enbart köra gråskala. Med sex fina golden på kursdag lyste det ändå upp rejält och himlens grå färg tonades ner. För vem kan motstå arbetsglada gyllene hundar med stor samarbetsvilja?
Efter kursandet blev det en tur med lilla Flow över fälten. Fotgående intill staketet enligt plan och lite friare arbete under kontroll. Skam om det inte tagit sig rejält! Just nu är känslan god och hoppet om framtiden stor. Hoppet om fasanföryngring är också hyfsat stor faktiskt. Vi gläds så över fasanerna som här kvar här runt oss. Flera tuppar tycks har skapat revir i olika områden inte alltför långt från slottet och uppvaktningen av hönorna pågår för fullt. Tupparna är oslagbart vackra nu, så välvuxna och fullt utvecklade i all sin färgprakt. Naturen är fantastisk. Fasanhönorna ligger inte heller långt efter i sin kamouflagefärgade gråbruna dräkt. Vilken sammansättning av diskreta färger, helt i min smak. Det fina med naturen i allt det den får sköta själv är all denna otroliga anpassning till tillvaron. Fasanhönans diskreta kamouflerande färg som gör att de kan hålla sig i stort sett osedda och tupparnas färgprakt som lyser och ser till att eventuella fiender håller koll på just dem och inte lägger märke till de ruvande hönorna. Allting har en mening och en tanke. En av våra fasantuppar har förresten varit i strid. Han har offrat sina stjärtfjädrar för att försvara sina hönor. Vem angriparen varit vet jag inte men visst är det vackert?
Ikväll har vi ätit en vegetarisk pastasås istället för den obligatoriska köttfärssåsen. Både slottsherren och jag var överens om att smaken var utsökt och att vi inte saknade köttfärsen. Vi märkte liksom inte ens att den inte var med. Ett gott tecken tänker jag och ännu ett steg i en ny riktning. Riktningen mot att enbart äta vilt, fisk och egenproducerat kött och resten vegetariskt. Pastasåsen gjordes av zucchini, morötter, vitlök, tomater en del kryddor och ricottaost. Osten hade säkert en avgörande betydelse i det hela så den får jag se till att lagra en del av i kylskåpet. Efteråt kom jag på att vi skulle rivit parmesan över också men det glömdes av och uppenbart blev det tillräckligt välsmakande ändå.
I natt ska vi ställa om klockan till sommartid och imorgon är en ny dag, om än en timme kortare. Men jag ser fram emot den ljusa kvällen och ett extra träningspass med min gula kompis Bäst.
Och så något att tänka på. För att vara lycklig krävs tre ting; något att göra, någon att älska och något att hoppas på
Lev väl vänner!
