En måndagmorgon då världen är upp och ner

Det var tur jag inte valde en röd julstjärna i december tänker jag medan jag tittar på krukväxten i fönstret som vägrar ge upp och istället skjuter nya skott och bladverk genom de tidigare blommorna. Vita julstjärnor på våren är trots allt okej och jag har inte hjärta att göra mig av med den bara för att det egentligen är en julblomma. Den får samsas med krukor med pelargonsticklingarna och småkrukor med fröer i fönstret. För visst har jag pillat ner en del fröer inomhus för förkultivering. Fast att jag tidigare bestämt mig för att inte göra det då platsen är begränsad och det i sista änden alltid brukar sluta med  förvuxna och inte särskilt väl omhändertagna plantor. Frestelsen blev trots det för stor så jag tillverkade krukor och stoppade ner fröer, och vem vet, kanske blir det en annorlunda utgång i år?

Lyra tittar uppoffrande på mig medan jag pysslar med frökrukorna. Dags att gå ut säger hon och jag får avbryta det jag håller på med. Hon har lagt på sig lite och är en storlek rundare än hon borde. Jag grips av en plötsligt förhoppning. Tänk om det kan bli en jungfrufödsel ändå. Om ett gäng valpar överraskande anländer till påsk. Jungfrufödslar lär ju ha förekommit tidigare. Men inte den är gången såklart. Det föreligger mer troligt att Lyra lagt på sig då hon hjälper till att mata höns och kaniner om dagarna. Både värpfoder och kaninpellets är nämligen både smakliga och näringsrika. Igår kom hussen på henne med att äta färska hönsbajsar med. Urk. Inte konstigt vi varit bekymrade över hennes andedräkt den senaste tiden. Nu ska vi ta oss an morgonpromenaden, motionen och den nya veckan i den annorlunda världen som råder nu.