En plats i solen..
..vi valde det idag. En plats i solen för dagens privatelever och i solläge där inte vinden kom åt fick vi en riktigt behaglig temperatur och en fin arbetsdag. När jag såg termometerns siffror i morse var jag ärligt talat lite tveksam till hur det skulle gå. Så här i efterhand undrar jag varför jag ens la energi på att oroa mig för det. Om jag ändå kunde lära sig lite bättre att ta saker och vädret som de kommer och inte ta ut så mycket i förskott. I synnerhet inte av oro och negativa grejer.
På dagens träningar jobbades det med lite av varje. En hund introducerades för kallvilt. Det kan verka lite smått ogenomtänkt med tanke på att precis allt var kallt idag men istället tänker jag att det är en bra tid att träna med kallvilt. Viltet håller sig fint i kylan, det finns inga flugor eller andra insekter som stör vilthanteringen och redan där har vi flera pluspoäng. Hunden som tränades hade bara prövat vilt vid ett tillfälle tidigare, som valp, och är nu i två årsåldern. Tiden fram tills nu har ägnats till att bygga relation och träna med dummy så att inleveranser och avlämningar blivit väl fungerande och attityden till arbete positiv och glädjefylld. Ett bra val tycker jag som ofta ser de problem som lätt uppkommer då man introducerar kallvilt tidigt i träningen, innan relationen och allmän ordning och reda är på plats. Det gick också mycket riktigt bra på introduktionen för hunden idag, viltet apporterades fint i markeringar och sökuppgifter även om inte alla avlämningar kom hela vägen i mål. Bra jobbat! Nu blir det till att jobba vidare med avlämningsdelarna och introducera andra viltslag. I tur och ordning.
När arbetsdagen var slut tog jag mina båda labradorer på afterwork i eftermiddagssolen. Det var en sådan där exemplarisk vinterdag då man inte ville gå in trots vinterkylan. Några apporter hade vi med oss också och för första gången fick unghunden vänja slig lite smått vid att tränas tillsammans med den gula hunden. ”Det här har jag aldrig gjort förut – så det ska nog går bra”– tyckte hon likt Pippi Långstrump och skuttade glatt efter Bäst när jag skickade honom på hans första uppdrag. Hon är lätt att påverka den svarta så en harkling från min sida räckte för att stoppa hennes framfart. För att göra det tydligare för unghunden blev det koppel på och ett förtydligande av mig när jag parkerade henne igen och se då förstod hon reglerna alldeles utmärkt. Visst fick hon hämta apporter hon med, gå några linjer och skickas på några ”ut”. Skärpningen var bättre idag, hon var betydligt mer på hugget än under gårdagen, det var jag själv med och sedan gjorde säkert konkurrensen av den gules närvaro sitt till. Till det bättre alltså. Vi vände våra ansikte mot solen och bara njöt en stund med, som man gör på en klassisk afterwork en vinterdag. Vi skulle så klart haft en termos med varmt Gluhwein och några hundkex med oss också men det kom vi inte på förrän efteråt.
Eftersom solen fortfarande smått envist lyste över de snöiga fälten när vi kom tillbaka blev det ytterligare en sväng med resten av flocken. Vem vill gå in så länge solen lyser en sådan fantastisk vinterdag? Den sista soliga timmen ägnade vi därför åt friluftsliv på det stora fältet, krossade is i vattenpölarna, grävde upp rester efter förra helgens jakt och rotade smått ursinnigt i snön efter döda möss som dukat under av kylan eller tidigare översvämningar. Några möss bars med hem i solnedgången och grävdes omsorgsfullt ned på nya plaster närmare slottet. Vi har alla vår fallenheter och olika intresseområden. När allt var klart gick vi in till värmen av kaminen och insåg lite lyriska att det inte var mörkt fast klockan närmade sig fem. Lika löftesrikt som varje år är ljuset verkligen på väg tillbaka.
