En strimma blått
Så vaknar jag till den hör morgonen, ser en blå strimma på himlen bland de grå molnen och möts av lilla Tills smittsamma morgon energi när jag kliver ner för trappan. Ute är det blött och fuktigt men svalare. Som tur är har regnet upphört och det porlandet ljudet av rinnande vatten i stuprören har tystnat. Jag tackar högre makter, drar in den friska luften och låter den fylla mina lungor medan en skata tittar begrundande mig från staketet dör den slagit sig ner. Inget fattas mig tänker jag, Verkligen ingenting. Ändå finns den där, denna sällsamma strävan framåt, vidare.
Det ser lovande ut för dagens unghundslöger. Värdemässigt. Bra hundanpassat för ingen kommer att bli för varm och förhoppningsvis inte för blöt heller. Som om hundarna skulle bry sig om det. Fast en hund förra veckan gjorde faktiskt det. Kröp ihop till en olycklig boll när regnet slog mot rygg och huvud. Då plockade matten fram ett paraply och slog upp över sig och hunden. Lyckan var gjord och hunden slappande av igen. Det är skillnad på vatten och vatten tänker jag. En helt annan sak att som labrador frivilligt kasta sig i vattnet för en simtur eller att få piskande regn över ryggen helt utan njutning.
Fast alla labradorer älskar inte att bada per automatik bara för att de är labradorer förstås. Många gör det men andra skulle nog inte komma på tanken att bada om det inte var i arbete. Det finns ingen direkt anledning att dra för stora växlar av det. De är väl som oss människor mest, olika med andra ord och så länge hundarna inte tvekar för vatten och simning när vi tränar eller jagar med dem är det knappast ett bekymmer att ha en hund som föredrar att hålla sig på land. Rätt skönt faktiskt. Att slippa allt för många dyiga pälsat att skölja ur.
På morgonen tar jag alla nio hundarna på gemensam morgonpromenad. Jag brukar dela dem men dagar när tiden är knapp går vi alla tillsammans. Som flockar gör tänker jag. Lever tillsammans, äter tillsammans och ”jagar” tillsammans. Vi håller ihop, stöttar varandra och bildar en komplett enhet med undantag från en och annan kort avstickare när bruna Mer måste gräva ner ett fynd han hittat eller någon av de lite mer generade hundarna behöver leta upp en toalett en bit ifrån. Och så när gulliga Lillie bara är tvungen att rulla sig i en delikat lergrop kryddad med vildsvinsbajs. Jämmer.
